Norberg

Funderar lite på tragedin i Rödeby. Tänk er precis samma situation som den som förelåg. Men med tillägget att pappan som skjöt var ledare för det lokala nazistpartiet. Eller en tidigare dömd sexbrottsling som avtjänat sitt straff. Och inte bara en “vanlig” pappa. Hade allmänheten i så fall reagerat på samma sätt? Hade skriverierna i media blivit så ensidiga som de blev? Och hade domen blivit densamma? Min gissning (som förstås bara är spekulation och inget annat) är att svaret är nej på alla tre frågorna.

- Oskar

Norberg tar nu några välförtjänta semesterdagar och åker upp till Avesta. Tillbaka i Linkan sent på måndag kväll och på jobbet på tisdag. Ska hur som helst bli riktigt trevligt att få se vad som hänt i staden där jag växte upp och att få träffa släktingar jag inte sett på alldeles för länge. Och att SMHI lovar kanonväder hela helgen är ju inte heller helt fel. Så nu ser jag fram emot några dagars soligt lugn uppe i Dalarna. Och förhoppningsvis några fina fototillfällen också. Vi höres senare.

- Oskar

Det som i pressen kommit att kallas för “tortyrskandalen” har väl knappast någon kunnat missa. Det hela blev stort uppslaget i Uppdrag Granskning på SVT och har även fått en hel del uppmärksamhet i diverse tidningar. Nu går nio förtroendemän från SSG anonymt ut i SvD Brännpunkt och bestrider tortyruppgifterna som i princip rent lögnaktiga. Den som från början fört fram tortyranklagelserna ska istället ha gjort det som någon sorts personlig vendetta mot överste Hans Alm. Vad som är sant och vad som är lögn är omöjligt att veta för oss vanliga dödliga i den här härvan. Det som förs fram i SVD skulle mycket väl kunna vara sanningen, att tortyren inte ägt rum över huvud taget utan är en anklagelse fabricerad för att hämnas begångna oförätter. Men samtidigt skulle jag inte bli det minsta förvånad om hela tortyrhistorien är sann och det som skrivs i SvD i så fall är ett led i försöket att mörklägga saken. Som sagt, det går inte att veta, det finns inget sätt för oss som inte är insatta att få reda på vad som verkligen har hänt. Jag väljer för tillfället att varken tro det ena eller det andra. Tänker istället försöka följa debatten och se hur det utvecklas. En riktigt ordentlig konspiration inom det svenska försvaret, skulle inte det vara spännande?

Uppdatering: Det är förstås också intressant i sammanhanget att läsa vad projektledaren för Uppdrag Granskning, Nils Hansson, har att säga. Även det kan man göra i SvD. Uppenbarligen står ord mot ord. Och jag vet ju vad jag lutar åt att tro på, även om jag i vanliga fall inte brukar vara speciellt konspirationsteoretiskt lagd. Vi kommer aldrig att få veta säkert vad som är sant här, men jag tycker det luktar mörkläggning lång väg.

- Oskar

Fick nyss min första blåskärm sedan jag började jobba här. Kan faktiskt vara min första någonsin, har ingen i minnet just nu i alla fall. Måste nästan firas på något sätt. Skulle haft med lite vin till jobbet så att jag hade kunnat ta mig ett glas till potatisgratängen jag har med som matlåda. Det hade varit passande. Och gott.

- Oskar

Stor kontrast mot förra årets firande i Göteborg blev det vid årets Valborg. I år tog vi oss långt iväg från storstadens puls till Mårtensson/Malmberg i Norkebo mitt i skogen utanför Mullsjö. Lugnt och skönt firande med mat, dricka och spel i glada vänners lag. Vänner som jag för övrigt träffar alldeles för sällan, det måste det bli ändring på. Vi hade i alla fall väldigt trevligt allihop. Kul att se hur snabbt lilla Fiona växer och vilken otrolig skillnad det var sedan jag såg henne senast. Och jag har nu fått lära mig det otroligt intressanta faktum att det i Finland är förbjudet att sälja någon annans lägenhet. Tänk vad mycket spännande man får veta när man spelar Rappakalja… Nu är jag tillbaka i vardagen igen, pratar med folk om deras mobiltelefoner och tittar ut på det soliga vårvädret och drömmer om resor till sköna sandstränder under vajande palmer. Men är i alla fall en aning mer utvilad rätt nöjd med att helgen börjar om några timmar trots att det känns som måndag.

- Oskar

Framme vid den sista dagen i april, Valborgsmässoafton och fram till kvällen en ganska vanlig tisdag på jobbet. När det gäller bloggandet har april varit något av en mellanmånad. Visst, jag har skrivit en del. Men det har för det mesta inte varit överdrivet engagerade inlägg, mest små vardagsbetraktelser. Och besöksmässigt har månaden varit den sämsta sedan januari 2007, med 364 träffar i skrivande stund. Kan ju till stor del bero på att jag inte egentligen kommenterat några större händelser under månaden och inte heller länkat till någon av de stora tidningarna en enda gång. Därifrån brukar man ju annars få en hel del träffar. Hoppas i alla fall att jag orkar/hinner/är inspirerad nog att skriva mer och bättre i maj. Det är ju här jag skriver av mig och det är här andra får information om mitt liv och vad jag tänker. Tänk, vad vore egentligen livet utan en blogg?

- Oskar

Vem har inte gått och retat sig på diverse uppsatta lappar med arga budskap? “Din mamma jobbar inet här” är en klassiker. Och varianterna kan vara enormt många. Och riktigt roliga. Det har bloggen Arga Lappen tagit fasta på, och samlar därför in just arga lappar av alla de slag. Och en del mindre arga också, bör tilläggas. Helt underbar läsning är det i alla fall. Väldigt roligt att se hur folk formulerar sig och hur lätt det kan rinna över för en del. Bloggen rekommenderas varmt till alla som vill ha sig ett gott skratt i vardagen.

- Oskar

…som har en huvudvärkstablett åt mig? Det här är inte roligt längre…

- Oskar

Efter att ha surfat runt en stund i bloggosfären och konstaterat att det verkar vara alldeles för vanligt med en skrämmande primitiv händlystnad tänkte jag skriva ytterligare ett inlägg som motpol (det förra finns här). Det visar sig dock inte vara nödvändigt eftersom jag snubblade över Love som skrivit ner i princip exakt det jag tänker. Skönt att se att man trots allt inte är ensam vandrare i en djungel full av hets och blodtörst.

- Oskar

Allt oftare kommer min inspiration och knackar på när jag står i duschen. Då, när det varma vattnet rinner över kroppen, fylls huvudet av vettiga tankar och det jag tidigare inte kunnat omsätta i ord blir plötsligt tydligt och självklart. Så långt allt väl, inspiration är ju alltid trevligt. Men det blir en liten aning irriterande i och med att de formuleringar jag kommit fram till i duschen, ofta hela stycken eller ännu längre texter, oftast är helt borta när jag väl är redo att sätta mig framför datorn. Då är det helt tomt igen och inget vettigt blir satt på pränt. Funderar på om det kan finnas någon smidig lösning på problemet. Tangentbord och bildskärm (självklart vattentät utrustning) inmonterade i duschväggen är en tanke, men det är nog både dyrt och krångligt… Nej, just nu är det nog bara att acceptera och helt enkelt försöka komma på något bra sätt att få inspirationen att stanna kvar lite längre. Lyckas jag med det kommer min skrivproduktivitet att öka mångfaldigt, till både min egen och förhoppningsvis även mina läsares glädje.

- Oskar