Och så kom solen

Idag tittade solen äntligen fram på riktigt igen! Det har varit en osedvanligt mörk månad, till och med för att vara november. Men imorse när jag gick till jobbet syntes inte ett moln på himlen, och det gick att ana början till en soluppgång borta i öster. Och dagen höll vad morgonen lovade, solen har dominerat en klarblå himmel och gjort sitt bästa för att värma upp oss stackars novemberkalla höstmänniskor. Trots den något kylslagna temperaturen har stämningen varit bra mycket lättare idag, locket av grå moln har lyfts från oss och det är som om alla plötsligt kunnat andas igen. En riktigt skön novemberdag, tänk vad lite ljus kan göra!

– Oskar

Novembermörkt

Ännu en gång fick vi konstatera att nej, det blev visst inte ljust idag heller. Den sista veckan har dagsljuset inte riktigt orkat hela vägen fram, någon sorts halvdager övergår i skymning och sedan blir det kväll igen. När ska det egentligen bli dag på riktigt igen? I mars?

– Oskar

Uppskjuten vinter

Snön smälte bort lika snabbt som den kom. Och lika bra var väl det. För visst såg det lite mysigt ut, det går inte att förneka, men det tog inte lång stund att konstatera att det var både kallt och blött och inte alls speciellt trevligt att vara ut i det där snövädret. Nej, snö och kyla får gärna vänta lite till, kanske framåt dagarna före julafton eller så. En kort vinter är en bra vinter.

– Oskar

En massa vitt

Idag var det uppenbarligen dags för den första snön. När rullgardinen drogs upp för en stund sedan var det bara att inse att världen utanför var bra mycket vitare än den varit några timmar tidigare. Snö på marken, snö i träden och snö yrande fram och tillbaka i luften. Känner mig något kluven till det här. Snön är väldigt fin att se på inifrån stugvärmen, men om en stund måste jag ta mig ut i yrvädret och kämpa mig till jobbet. Nåja, det ska nog gå bra… Vintern verkar i alla fall vara här nu, om än tillfälligt. Och jag blir av någon underlig anledning sugen på glögg och saffransbullar.

– Oskar