Allt handlar om motivation

Förra året gick Blodomloppet ordentligt över förväntan, jag kände mig i nästan orimligt bra form och hade efteråt stora planer på hur jag skulle fortsätta springa och även träna på annat sätt under resten av året. Några dagar tog jag mina första löpsteg efter loppet, det blev de tyngsta tre kilometer jag sprungit i mitt liv. Efter det gick motivationen och gömde sig, jag tappade allt! Gjorde visserligen några försök att springa under sommaren, men det kändes bara tungt och inte roligt över huvud taget. Formkurvan sjönk rätt rejält den också… Inför årets Blodomlopp var ambitionerna rätt låga, jag hade tränat alldeles för lite och även om formen kändes helt ok så var målet bara att ta sig runt. I 27 graders värme och stekande sol blev det förstås rätt tungt, men jag klarade det ändå på precis över timmen, vilket ändå måste anses vara helt ok. Efteråt har jag nu sprungit två femkilometersturer, båda gångerna tänkt att jag ska ta det lugnt och båda gångerna slagit mitt personbästa! Saker och ting ser ju milt sagt rätt annorlunda ut än för ett år sedan, det är då en sak som är säker. Nu är motivationen på topp, löpningen är hur kul som helst och jag känner hur formen bara blir bättre och bättre. Verkar kunna bli en sommar i motionens tecken!

– Oskar

Annonser

Regnlöp

Söndagseftermiddag, drygt fyra kilometer i lugnt tempo under gråtunga skyar. Idag kändes det riktigt bra att springa. Visst, tempot var ganska långsamt, men jag tyckte ändå att det gick riktigt bra. Väldigt skönt att känna hur mycket kraft det finns i benen och hur bra form jag trots allt faktiskt har trots att jag i princip är helt otränad. Med mindre än två veckor kvar till Blodomloppet (jodå, jag ska springa milen) känns det ändå som om jag kommer att klara detta. Kanske blir det inte någon rekordtid, men jag kommer att klara mig runt och det kommer nog ändå att gå helt ok. Känner mig faktiskt rätt peppad. Mina ben och min kropp har mer att ge och vill just nu ut igen! Kan för övrigt konstatera att det där med att springa i duggregn är klart underskattat. Skönt svalkande mot ansiktet och på något sätt till och med rätt mysigt. Så nu är inte ens regnet en ursäkt för att stanna inne. Imorgon tar jag nästa tur, nu gäller det att toppa formen!

– Oskar