Godmorgon, Lördag!

Sällan har en helg varit så välkommen. Hela veckan har präglats av en underlig stress och oro som hela tiden funnits i bakhuvudet och på något sätt kulminerade igår, ofta ackompanjerat av antingen trötthet eller huvudvärk eller en härlig kombination av de båda. Inställda helgplaner kändes igår eftermiddag som en nödvändighet och nu på morgonen som ett bra beslut. Jag vet att det kommer fler och bättre tillfällen. Nu har veckan övergått till helg, fredagsstressen har bytts ut mot lördagslugn, kaffet är upphällt och jag sitter i min pyjamas och tycker på det stora hela att det är rätt skönt. Vad den här lördagen kommer att ge vet jag ännu inte, men helgen ska i alla fall ägnas åt att vila, filosofera, träna, äta och dricka gott och få ordning på både tankar och kropp så att jag kan sparka igång den nya veckan lite starkare, lite piggare och allmänt bättre.

Dagens låt: Stone Sour – Absolute Zero

– Oskar

Onsdagspepp inställt

Onsdag klockan 07:04, utetemperaturen är 10,8 grader och regnet smattrar mot balkongräcket. En sådan där morgon då man känner sig som fastväxt i sängen och det känns som någon sorts brutalt elakt skämt när väckarklockan aggressivt börjar skrika att det minsann är dags att gå upp. Och så lägger vi en läglig morgonhuvudvärk på det. Nej, känner mig inte sådär jättepeppad den här morgonen, kommer nog att sitta i mitt lilla bås och morra åtminstone fram till frukostrasten. Ska man se det positiva så har jag ändå lyckats brygga väldigt gott kaffe denna gråa onsdagsmorgon. Och det är ju i alla fall inte tisdag!

Dagens låt: Oomph! – Unzerstörbar

– Oskar

Drömsömn

I drömmarnas värld är uppenbarligen det mesta möjligt. Jag har tidigare berättat om att jag drömt att jag drömt. Det jag drömde imorse går lite på samma tema, även om det inte var någon dubbeldröm med i leken den här gången. Men mot slutet av en ganska invecklad dröm hamnade jag i en soffa där jag somnade, sov en stund och blev väckt. När man till och med somnar i drömmen, då måste man vara rätt trött. Inte så konstigt att morgonkaffet denna lördag inte var färdigbryggt förrän framåt elvatiden.

– Oskar

Det regnar hela tiden

Tittar ut genom fönstret på grå moln, regn och höstrusk. Sommaren 2012 lär gå till historien som en av de blötaste på mycket länge, och hösten fortsätter helt uppenbart i samma spår. Och inte är det varmt heller, 10,7 grader enligt temperatur.nu. Sådana här dagar är jag rätt nöjd med att ha en varm lägenhet, gott kaffe och inget som helst behov av att gå ut. För ska man se det från en positiv synvinkel så gör ju regnrusket ändå att man kan sitta inne och bara ta det lugnt med gott samvete. Och lite mysigt är det ju ändå, så länge man inte behöver vara ute i det. Men det går inte att neka till att en lång varm solig sommar följt av en lång varm solig höst hade varit bra mycket trevligare. Ett annat år, kanske…

Dagens låt: Paradise Lost – Crucify

– Oskar

Vandringslust

Det där med att mina ben fortfarande känns som tegelstenar efter gårdagens äventyr och ändå skriker efter att få komma ut och röra på sig igen, känns klart positivt måste jag säga. Blir nog en ordentlig tur idag också, spännande att se hur långt benen bär.

– Oskar

Höst på riktigt

Söndag, kl 08:50, strålande sol och en temperatur på 12,4 grader i skuggan (enligt temperatur.nu). Morgonkaffet är upphällt, balkongdörren är öppen och kommer envist att få förbli det även om det är en liten aning kallt om fötterna. Att sätta sig på balkongen med kaffekoppen känns inte lika lockande som det gjorde för några veckor sedan, nu känns det på något sätt som om hösten har bitit sig fast på allvar. Vilket i och för sig kanske inte är så konstigt, vi har ju ändå hunnit till mitten av september redan. Kaffet värmer i alla fall precis lika bra som vanligt, får långsamt igång hjärnan inför dagens strapatser. Exakt vad dagen kommer att bjuda på vet jag inte ännu, men det känns ändå rent spontant som om det kommer att bli en bra söndag. Den känslan tar vi och behåller hela dagen. Pepp!

Dagens låt: Anathema – Violence

– Oskar

Långpromenad och försoffning

Utslagen i soffan efter en något längre promenad. Såg på på kartan att det går att följa Stångån hela vägen ut till Roxen, det var jag förstås tvungen att prova. Uppskattar att det blev en promenad på drygt en mil, i rätt skaplig hastighet dessutom. Nu känns benen, särskilt vaderna, som tegelstenar och soffan känns skönare än någonsin. Här blir jag nog kvar en stund.

– Oskar