Att fira eller inte fira…

Idag firar vi Sveriges nationaldag. En dag då vi ska vara stolta över vårt land, ta på oss våra folkdräkter och gå ut och vifta med blågula flaggor. Men vad har vi egentligen att fira, att vara stolta över? Det jag ser är en dyster bild av ett land på nedgång, ett land som bara sorgset kan blicka tillbaka på det öppna och fria samhälle vi en gång stolt kunde visa upp för omvärlden. Vad är det som har hänt?

Vårt land styrs idag av en mörkblå röra av konservativa och nyliberaler. Ledordet, som visar sig allt tydligare för varje dag som går, är ”ensam är stark”. De som redan rör sig i samhällets absoluta toppskikt får alla förutsättningar att få det ännu bättre, medan de på botten, de som saknar jobb och inkomst, bara har sig själva att skylla och tvingas in i en ond cirkel som bara leder längre och längre ner i fattigdom och maktlöshet. Vårt största regeringsparti tar emot enorma bidrag (mutor) från hemlighållna källor, bidrag som naturligtvis kräver motprestation i form av lagar som gynnar bidragsgivarna, även om dessa förändringar inte innebär något positivt för samhället och befolkningen.

Frihet och demokrati används som argument i kampen för att montera ner just friheten och demokratin, med ökad övervakning och ett gradvis avskaffande av den personliga integriteten som resultat. Trots att vi vet att hårdare straff inte har någon avskräckande effekt och trots att vi vet att ett repressivt rättssamhälle inte inverkar positivt på brottsligheten är det ändå mer och mer åt det hållet vi är på väg. Ivrigt pådrivet av en justitieminister som mot allt förnuft får sitta kvar på sin post trots att hon gång på gång visar sig direkt olämplig för att pyssla med den typen av frågor.

Vid maktskiftet 2006 gick vår nuvarande regering till val på att ordentliga krafttag måste tas mot den rådande massarbetslösheten. Ingenting har dock över huvud taget gjorts för att skapa nya jobb under de knappa sex år som gått sedan dess. Istället har regeringen valt en strategi som går ut på att skuldbelägga och bestraffa de arbetslösa, det är ju ändå bara lata slöfockar det handlar om, som snyltar på samhället istället för att bara ta ett jobb. Eller hur var det nu igen? Detta har naturligtvis fått som resultat att arbetslösheten inte har sjunkit. Men då heter det plötsligt att arbetslösheten ändå inte är så mycket att bry sig om, för räknar man bort ungdomar, äldre långtidsarbetslösa, invandrare och andra utsatta grupper, då är ju plötsligt inte arbetslösheten så hög. Så gör man när man vill trolla med siffror.

Sverige befinner sig också i en situation då vi har ett högerpopulistiskt rasistparti i vågmästarställning i riksdagen. Ett parti som lyckats ta sig så långt främst med hjälp av tre osanningar: 1: ”Invandringen är ett av de största problemen för Sverige i dagsläget”. 2: ”Invandringen utgör ett hot mot den svenska kulturen”. 3: ”Vårt parti är det enda partiet som tar upp de problem som finns i integrationspolitiken”. Med hjälp av dessa uppenbara lögner har det här partiet lyckats lura en tillräckligt stor del av befolkningen för att ta sig in i riksdagen, och om opinionen håller i sig så kommer de även att lyckas att hänga sig kvar. Tragiskt.

Nu tycker ni nog att jag raljerar en hel del i det här inlägget. Och det stämmer, det är precis vad jag gör. Men det jag skriver är också det jag tycker, och det är en stor del av anledningen till att jag inte firar idag och att jag just nu inte känner mig speciellt stolt över vårt vackra land. Istället tänker jag bara njuta av en ledig dag, inget ont som inte för något gott med sig.

Läs mer: DN, DN, SVT, SvD

– Oskar

Uttrycksförvirring

Dagens reflektion: Varför säger man att man ska ta med sig en ”gå bort-present” när man ska ta med sig en liten gåva när man är hembjuden till någon? Jag menar, uttrycket ”gå bort” brukar annars nästan uteslutande vara en synonym för att avlida. Och det är ju (förhoppningsvis) knappast det man menar när man pratar om de här små presenterna, eller hur? Men finns det något annat, mer vettigt, man kan säga istället? Just nu lutar jag mest åt att det allra bästa nog är att bara säga ”present” helt enkelt. Så slipper man all begreppsförvirring…

– Oskar