En massa inmurad text…

Det var länge sedan jag kände mig riktigt inspirerad nu. Jag vill verkligen skriva och det finns så mycket jag skulle vilja skriva om. Massor av små frön som studsar omkring i huvudet, början till texter, embryon. Men sedan är det som om det tar stopp, det kommer inte längre än så. Det som vill ut blir kvar där inne i hjärnan, blir aldrig färdigformulerat och får aldrig sin slutliga textform. Barriären måste rivas, jag tänker lyckas med det, först måste jag bara hitta en tillräckligt stor hacka. Eller lite dynamit.

Dagens låt: Flogging Molly – The Cradle Of Humankind

– Oskar

Annonser

I de dubbla drömmarnas värld

Vissa drömmar är mer intensiva än andra och vissa drömmar är definitivt mer bisarra än andra. Har nämnt förut att det det knappast hör till vanligheterna att jag över huvud taget kommer ihåg vad jag drömmer på natten. Men i morse hände det igen, och den här gången blev det dessutom något så ovanligt som två drömmar i en. Jag vaknade alltså ur en dröm, och var tillbaka i den dröm jag drömt innan. Och då var jag förstås helt övertygad om att jag vaknat på riktigt, vilket jag dock gjorde en stund senare… Även den inre drömmen innehöll för övrigt ett uppvaknande. Förvirrande? En aning.

Utan att gå in speciellt detaljerat på vad de båda drömmarna handlade om kan jag ju säga att den inre drömmen hade jag gärna stannat kvar i, den yttre drömmen var mest stressande och jobbig. Och den yttre drömmen hade ett visst resetema, brukar ofta vara så när jag minns mina drömmar. Det hade dock inte den inre. När jag sedan vaknade på riktigt så var i alla fall min stackars hjärna något bortdribblad. Jag menar, jag hade ju redan vaknat, två gånger dessutom. Det ville liksom inte gå ihop. Funderar förstås på vad det starka drömmandet kan tänkas innebära, vad som utlöser det. Förmodligen kan det faktum att min hjärna är inne i en period arbetar på högvarv just nu ha en del med saken att göra. Skulle tro att det blir fler bisarra drömmar framöver…

Dagens låt: A Perfect Circle – Imagine

– Oskar

Koffeinkurvan

Om man skulle göra en vetenskaplig undersökning av mitt humör skulle man förmodligen rita upp en kurva. Och då skulle med största sannolikhet ett mycket tydligt samband visa sig: Efter i stort sett varje intag av koffein skulle kurvan ta ett skutt uppåt, för att sedan glida långsamt neråt fram till nästa koffeinintag, då kurvan snabbt klättrar uppåt igen. Så vill man hålla mig på gott humör och se till att jag är så lätt att ha att göra med som möjligt, då sätter man helt enkelt en kopp gott mörkrostat kaffe framför mig med jämna mellanrum. Tänk vad enkelt livet kan vara ibland.

– Oskar

Vasaloppsmorgon

Söndagsmorgon, solen sipprar in genom de fortfarande neddragna persiennerna. Halvligger i sängen med en rykande het mugg Zoégas på sängbordet, tv:n är på och Vasaloppet är i full gång. Avslappningen är nära nog total, detta är att njuta av livet!

– Oskar