Lugn dag

Idag är det lugnt på jobbet. Det ringer inte speciellt mycket och arbetsbördan är ju knappast överdrivet stor. Vissa tycker nog att det är långsamt och tråkigt. Jag tycker att det är skönt.

– Oskar

Hungrig…

Noterar att jag idag ätit klart mer frukost än vanligt. Och dessutom tryckt i mig frukt till förmiddagsfikat. Ändå är jag, med ungefär en och en halv timme kvar till lunch, så hungrig att jag knappt vet vart jag ska ta vägen. Jag antar att det egentligen ska ses som positivt. Är jag hungrig så äter jag mer och det är bra för både ork och Projekt Viktökning. Men just nu gör det mig mest trött och oskärpt. Och benägenheten att bita huvudet av mina stackars medmänniskor kan nog vara en aning större än vanligt också…

– Oskar

Igår på dansgolvet…

Natten mellan lördag och söndag, någon gång runt midnatt. På Slivers dansgolv fick jag plötsligt en vision av mig själv som frontman i ett band liknande Hatebreed. Jag såg mig och bandet på scen i en lokal liknande den där jag just då hörde ”inte Oskar”-musiken dåna ur högtalarna, där jag vrålade lungorna ur mig och såg en extatisk publik röja som små svin. Då skulle jag kunna släppa loss på allvar, då skulle njutningen vara total och inget skulle kunna hindra mig. Med en mikrofon i handen och världen framför mina fötter.

– Oskar

Friends

Den här helgen har jag spenderat tillsammans med fantastiskt bra vänner. Vänner som jag trivs väldigt bra tillsammans med, som får mig att känna mig avslappnad och som är en viktig del av mitt liv. Att få träffa dem och ladda upp batterierna lite betyder väldigt mycket och jag undrar vad jag skulle göra utan dem. Dessa blygsamma rader är egentligen alldeles för lite för att uppmärksamma dem, men det får duga för den här gången. Nu är helgen slut och jag är hemma igen, så nu är det bara att se fram emot nästa gång. :)

– Oskar

Mitt förra liv

Nu har jag varit anställd sedan slutet av oktober 2007. Ett år och fem månader. Det händer att jag tänker tillbaka på mitt förra liv. Livet mellan plugg och jobb, livet som arbetslös. Det var en tid uppbyggd runt dålig personlig ekonomi och ovisshet inför framtiden. Men det var också den tid då jag spenderade mina dagar på NH, nergrävd i en bekväm soffa med min laptop och en kopp cappuccino som ständiga följeslagare. Den delen av mitt förra liv kan jag sakna. Det lugn jag upplevde där, hur avslappnad jag kunde vara. Och att jag kunde skriva precis hela tiden. Jobbansökningarna varvades med blogginlägg och opublicerade texter, inspirationen fanns där så gott som hela tiden.

Att jag väljer att komma ihåg den delen av mitt förra liv kanske inte är så konstigt. För dagarna på NH var bra dagar. Och att sitta i en avslappnad miljö och skriva hela dagarna, det är något jag gärna skulle vilja kunna nu också. Nu ser mitt liv inte ut på det sättet längre. Nu är jag heltidsanställd, spenderar dagarna i telefon och tjänar mina egna pengar. Och livet som anställd har ju sina fördelar det med, det ska erkännas, främst socialt med arbetskamraterna och ekonomiskt med lönen. Men ibland smyger sig nostalgin sig på och då är det lätt att bara titta tillbaka på det som var positivt med det gamla och glömma hur jobbigt det egentligen var att vara arbetslös.

Så missförstå mig inte. Jag är glad och nöjd med att ha jobb och skulle inte vilja hoppa tillbaka till det gamla. Men hade det inte varit härligt om det hade gått att kombinera det positiva med båda perioderna? Måste det ena verkligen utesluta det andra? Vi får väl se vad framtiden kan ge…

– Oskar

Vattenbrist

Att vakna på morgonen är sällan trevligt, i alla fall i arbetsveckorna. När det första man upptäcker efter att man har vaknat är att vattnet i lägenheten verkar vara avstängt, då blir ju knappast saker och ting bättre. Ingen dusch, inget kaffe, inte ens toa eftersom det inte går att spola. Mycket trevligt, verkligen… Tur i oturen är att gymet ligger knappa minutens promenad neråt gatan. Annars hade jag fått gå smutsig och illaluktande och sur till jobbet idag. Nu unnade jag mig en stund i bastun som plåster på såren i stället. Något trevligt ska man ju få ha, eller hur?

– Oskar

Lördagsmys

Igår kväll hade Norberg ensamhemmalördagskväll. Väntade mig att tv-utbudet som vanligt på lördagar skulle vara helt dött. Men icke. Zappade mig fram till ”tv4 film” (jag vet, jag har för många kanaler) och upptäckte att Love Actually precis skulle börja. Det är en av de filmer jag insett hör till mina absoluta favoriter, den verkar gå att se hur många gånger som helst utan att man tröttnar och när man ser den sitter man och småflinar nästan hela tiden. Ja, den är så bra att den faktiskt kan kallas mästerverk. Britterna vet vad de pysslar med, det är bara att konstatera. Kanske är det en aning otippat att en film som Love Actually kvalar in bland favoriterna hos en rockpojke som jag. Men det ska väl erkännas att jag faktiskt kan vara lite svag för det där skönt gulliga ibland. Ett mycket mysigt sätt att spendera en lördagskväll, trots att denna kväll var utan sällskap.

– Oskar