Söndag

Skulle jag verkligen låta det gå ytterligare en månad utan ett enda söndagsinlägg? Nej, tänkte väl inte det. Så nu, ungefär tio i tolv på natten, så får jag skriva några rader bara för den goda sakens skull. Det har varit en spännande vecka, med mycket flyttstök i mitt liv och mycket Burma i omvärlden och i bloggen. Röd tröja i fredags, förstås. Och nog såg jag några andra på stan också. Kul. Och med den nya veckan börjar även en ny månad och ett nytt kvartal. En period som kommer att innehålla en hel del inredningsjobb, en massa färglada löv, den första snön och åtminstone en konsertresa till hufvudstaden. Och så, innan vi vet ordet av, så är det jul och nyår. Faktum är att de redan börjat sälja julgrejer på IKEA. Lika kul att se varje år. Jag blir alldeles flinig när jag går igenom julavdelningen för första gången på hösten. Härligt. Jaja, det var väl det för den här gången. Snart dags att sova. Men jag skriver vidare någon annan dag. Over and out!

– Oskar

Ett kapitel avslutat – ett nytt påbörjat

Nu är det slut på riktigt. De sista kartongerna är flyttade, sängen är bortskänkt, nycklarna är inlämnade och jag har sannolikt varit inne i min gamla lägenhet på T1 för sista gången. Det känns skönt. Men samtidigt lite vemodigt. Det finns många trevliga minnen från min lilla skokartong till studentlägenhet. Och en del mindre trevliga också. Jag bodde ju ändå där i nästan fem år. Mitt första helt egna hem var det också. Så det är väl inte så konstigt om tiden där har påverkat mig en del. Men nu har den eran nått sin ände och nästa kan ta sin början på allvar.

I nya lägenheten på Storgatan lever jag nu i vad som skulle kunna kallas ett kartongkaos. Vilket jag tänker ägna helgen åt att ta hand om. Det är inte klokt vad grejer man hinner samla på sig på knappt fem år. Så det är rätt svårt att avgöra var man ska göra av alltihop. En del är redan slängt. Mycket kommer att bäras upp till förrådet på vinden. Och myrornas container kommer nog att få lite påfyllning av gamla men fullt fungerande kläder nu i dagarna. Detta blev verkligen ett perfekt tillfälle att göra sig av med saker jag inte behövde längre. Och saker jag bara samlat på mig av ingen orsak alls egentligen.

Men nu är i alla fall ett kapitel i mitt liv avslutat. Tiden i studentlya har varit kul, det går inte att säga annat. Men den kommer aldrig igen. Så nu är det dags att istället blicka framåt. För när ett kapitel tar slut så är det bara att vända blad. Där börjar nästa kapitel, med nytt spännande innehåll. Vem vet hur saker och ting kan utveckla sig framåt? Spännande så det räcker.

– Oskar

Röd dag

Idag är det fredag. Men det är också en röd dag. För idag äger en manifestation rum över hela världen (artiklar i DN och SvD), en manifestation som går ut på att de som deltar har på sig röd tröja för att visa sitt stöd till munkarnas protester i Burma. De protester som nu blir så brutalt nedslagna av militärjuntan. Jag har hittat två röda t-shirts i mina lådor och en av dem kommer jag att dra på mig så fort jag är klar med mina något sena morgonritualer. Och jag hoppas att jag får se många fler som har rött på sig ute på stan idag. På det sättet kan vi väldigt enkelt visa vårt stöd och visa våra egna styrande var vi står.

– Oskar

Tragedi med en strimma hopp?

Det var väl bara vad man kunde vänta sig egentligen. I DN och SvD rapporteras nu på morgonen att regimen i Burma slutligen börjat ta till våld mot demonstranterna. Att tro att detta skulle få en fredlig lösning, det var väl att hoppas på för mycket. Att slå till med våld mot fredliga protester, det är något som diktaturer har gjort i alla tider. Men att den utveckling som nu tagit sin början är väntad, det gör inte saker och ting mindre tragiska. För oss som är vana vid ett fritt demokratiskt samhälle är det svårt att tänka sig en situation där man inte kan få ventilera sina åsikter utan att riskera att bli misshandlad, fängslad eller dödad av myndigheterna.

Dock kan man ju hoppas att detta är början till slutet för den Burmesiska regimen. För nu har omvärlden börjat få upp ögonen på allvar. Och med största sannolikhet även det egna folket. Så även om demonstrationerna den här gången blir nedslagna med våld så kommer det att bli fortsatta protester. Protester som kan växa tills det inte längre finns någon utväg för diktaturen. Vi har sett det flera gånger förut, bland annat när kommunistdiktaturerna föll i Östeuropa och på senare år i Serbien, bara för att välja länder som ligger skapligt nära oss. Jag tror att utvecklingen i Burma kan bli liknande.

Jag ger den Burmesiska militärjuntan ett år till. Högst. Sedan kommer folket att ha tagit makten och demokrati kan införas. Vägen dit kommer att bli hård. Många kommer att få sätta livet till, bli offer för militärens batonger eller kulor på gatorna eller bli fängslade för att aldrig bli sedda igen. Men processen är igång. Om jag inte överskattar viljan hos det Burmesiska folket så kommer den snöboll som nu satts i rullning att vara svår att stoppa. Och rullande snöbollar har en tendens att växa. Så – som sagt – högst ett år till med diktatur. Förhoppningsvis har jag rätt.

– Oskar

Våld – utvägen för den rättslöse

Bara en snabb reflektion angående protesterna i Burma. Trots hot från regimen om militärt ingripande marscherar återigen 100 000 människor för demokrati och frihet, vilket rapporteras i bl a. DN och SvD. Den tanke som väcks hos mig är om det inte är så att regimen faktiskt underkänner sin egen legitimitet genom att ens hota att stävja fredliga protester med våld. För ett legitimt styre hade inte behövt ta till sådana medel. Ett legitimt styre hade kunnat motivera den egna rätten till existens med hjälp av ord, diskussioner och debatter. Men det är väl därför diktaturer så lätt tar till våld mot det egna folket, själva medvetenheten om att de sitter och styr på falska premisser, helt utan rätt. Och att folkets medvetenhet om legitima alternativ således blir ett farligt hot som kan leda till att den makt den rättslösa diktaturen älskar så mycket rycks undan under deras fötter. Det blir intressant att följa den fortsatta utvecklingen i Burma. Förhoppningsvis blir det en fredlig lösning med demokrati som resultat. Men risken för att regimen tar till våld är nog tyvärr överhängande.

– Oskar

Veckans prishöjning

Det kan vara rätt kul att kolla på priser i mataffären. De kan ju variera och gå upp och ner rätt mycket. Den här gången har jag fastnat för priset på färska kantareller. Där har vi nämligen på bara en vecka fått se en ganska ordentlig prishöjning:

  • Lördag 15 september – 95 kr per kilo.
  • Lördag 22 september – 179 kr per kilo.

Nästan dubbla priset, med andra ord. I en och samma butik. Vad detta kan bero på, det tänker jag låta vara osagt. Men nog är det väl ganska intressant? Jag tänker fortsätta försöka hålla koll på anmärkningsvärda prishöjningar. Och sänkningar med, för den delen. Bara på kul. Har inget egentligt syfte med att göra det. Men vi får se hur det utvecklas. Fler blogginlägg lär det bli om saken i alla fall.

– Oskar