Det brinner på öarna

Från turistparadis till inferno. Det kan gå rätt snabbt ibland. Det är inte många månader sedan jag hade det tokskönt i solen på Teneriffa. Och just nu plågas både Teneriffa och Gran Canaria av svåra bränder. DN och SVD rapporterar att 11000 människor (dock inga svenska turister) har blivit evakuerade från de båda öarna och att sammanlagt 24000 hektar mark hittills har förstörts. Lite läskigt faktiskt. Och samtidigt fascinerande. Jag har ju skrivit tidigare om hur starka naturens krafter kan vara och detta är faktiskt ytterligare ett exempel på det. Även om det verkar som om åtminstone branden på Gran Canaria blivit anlagd. Hur som helst, det handlar ju om att riva ner och återuppbygga. För där branden gått fram, där det inte längre finns några växter eller djur, där kommer helt nytt liv snart att spira. Ytterligare en livscykel tar sin början och allt växer upp igen med ny kraft. Och får sedan hålla sig till nästa brand. Det är så det fungerar och det är så det fungerat sedan urminnes tider. Allt går i cirklar. Och när cirkeln sluts kan det ske med fruktansvärd kraft.

Dagens soundtrack: In Flames – Crawl Through Knives – lyssna på texten så förstår ni…

– Oskar 

Annonser

I offentlighetens ljus

Funderar på om man inte egentligen måste vara lite exhibitionistiskt lagd för att kunna pyssla med bloggande på det här sättet. Kan det vara så? Jag som är så försynt. Ja, kanske. Det är ju trots allt rätt kul med uppmärksamhet. Och lite spännande att hela världen (eller i alla fall den svensktalande delen av världen) fritt kan ta del av mina tankar. Samtidigt får man tänka lite på vad man skriver ibland. Det är ju faktiskt inte allt som passar för att bli utlagt för allmän beskådan. För trots att man i och med bloggande faktiskt blir något av en offentlig person så är det ju skönt att hålla de mest privata tankarna borta från allmänhetens ögon. Men jag tror nog att man kan få en rätt bra bild av mig genom att läsa igenom den här bloggen i alla fall. För jag trivs i offentlighetens ljus och jag vill gärna dela med mig av det som finns i mitt huvud. Förhoppningsvis tycker folk inte helt illa om att läsa mina tankar heller… :)

– Oskar

Goda grannar

Är det inte härligt med grannsämja? DN och SVD rapporterar att en kvinna i England tydligen med sin duschsång lyckats störa sina grannar så mycket att de dragit saken till domstol. Självklart är det ett fall där ord står mot ord. Men domstolen har i alla fall valt att gå på grannarnas linje, så nu får kvinnan inte sjunga eller skrika så att det hörs utanför hennes hus under fem års tid.

Tycker att det är lite intressant, det där med grannfejder. Jag menar, ska det vara så svårt att lösa sådana små skitproblem utan att behöva dra det inför domstol? Nu vet jag förstås inte hur de exakta omständigheterna var i det här fallet, vad som lett fram till situationen och så vidare. Men ändå, nog känns det lite löjligt alltid?

Och jag kan inte låta bli att undra, vad gör mina grannar om de stör sig på att jag spelar gitarr eller har stereon på för högt? Kommer de till mig och säger till eller kan jag vänta mig en kallelse till rättegång i brevlådan? Det kan bli så fel när folk inte fattar att man faktiskt måste kommunicera med varandra för att saker och ting ska flyta på som de ska.

– Oskar

Mitt i stormen

Det åskar, blixtrar, ösregnar och blåser för fullt där ute. Och eftersom jag är konstig på mitt eget lilla vis så tycker jag att det är otroligt mysigt. Lite spännande, det där med väder, faktiskt. Att det kan förändras så snabbt och att sådana otroliga krafter kan släppas loss. Och vi kan inte göra någonting annat än att luta oss tillbaka och titta på, kanske reflektera lite över vår egen litenhet i naturens stora helhet.

Nu ska för övrigt sommarvärmen vara på väg tillbaka, om man får tro smhi i alla fall. Vet att många givit upp hoppet vid det här laget. Men jag är optimist och väljer att tro på den här rapporten också. Vill ju få chans att bli lite brun…

– Oskar

Nätdejting? Nej tack…

Att skaffa sig en partner, det ultimata målet i denna tvåsamhetens värld. Som singel känns det verkligen inte som om man står högt i status i samhället. Trots att vi faktiskt är väldigt många. I princip allt är anpassat efter par eller större konstellationer känns det som. Som när man ska handla mat. Att hitta förpackningar anpassade för ett ensamhushåll, det är i princip omöjligt. Och det som inte går att frysa in, där får man helt enkelt acceptera att hälften blir dåligt och måste kastas. Jaja. Sedan måste det väl erkännas att det skulle vara rätt trevligt att ha någon att kramas lite med också…

Hur som helst, partneranskaffandet kan ju gå till på en hel massa olika sätt. Vissa försöker ihärdigt på krogen, för att ta ett exempel. Och så finns ju det där med att försöka hitta någon på nätet. Något som växt sig nästan rent otroligt stort på senare tid. Självklart har jag också provat, skulle ju vara konstigt annars. Har under en period varit skapligt aktiv på en av de större svenska dejtingsidorna, Spray Date. Och visst, det kan vara ganska kul när man är på rätt humör. Men nu har jag tröttnat. Så det skriker om det.

Jag vet inte om jag är för skeptisk till min läggning. Eller för kräsen. Eller vad det kan vara. Nu har jag i alla fall, efter några olika turer fram och tillbaka, totalt tappat den lilla tro jag eventuellt kunde tänkas ha på nätdejting som metod för att hitta en partner. Visst, en del folk jag känner har haft vissa begränsade framgångar. Men för mig fungerar det inte. Inte alls. Man går ju miste om så mycket, de första blickarna som möts och hela processen efter det. Och det sägs ju att en bild säger mer än tusen ord. Men en bild kan ljuga rätt rejält också. Nej, det här är faktiskt ingenting för mig, det är för mycket tjafs runtomkring och för lite påtaglig verklighet. Så min dejtingaktivitet på nätet kan vi nog betrakta som åtminstone tillfälligt död.

Så hur ska jag då göra för att få kramas lite? De av mina vänner som fått nöjet att beskåda de fåtal tillfällen då jag faktiskt kunnat göra något ute på diverse festkvällar, de kan vittna om min uselhet som krograggare. Där känns det inte heller som om jag har speciellt mycket att hämta. Har nog större chans att hitta någon vid grönsaksdisken på Konsum. Eller, som P-O uttryckte det, i kön till korvkiosken. Men men, saker och ting kan ju faktiskt hända när man minst anar det. Jag antar att det bara gäller att vara lite observant och dessutom beredd att agera när tillfället kommer. Annars är det nog ganska lätt att gå miste om en hel del trevligheter.

Som nätdejtare kan ni nog betrakta mig som officiellt icke-intresserad nu i alla fall. Jag kommer visserligen att ha kvar mitt konto. Och kommer säkert att logga in lite då och då också. Men det blir ingen energi lagd på det där inom den närmsta framtiden. Det finns ju så mycket annat trevligt att koncentrera sig på.

– Oskar

Förmiddagsfunderingar

Två små frågor har sådär opåkallat traskat in i mitt huvud, mysterier som måste lösas eller i alla fall ventileras lite:

  • Varför fungerar kaffet så olika? Vissa morgnar gör det liksom ingen skillnad alls, tröttheten sitter där den sitter och vägrar försvinna. Men andra morgnar, som idag, blir jag nästan hög och hur pigg som helst efter bara en kopp. Mystiskt.

  • Vad händer egentligen klockan 08:00? Det är nämligen då jag har vaknat de senaste två morgnarna. Utan att ha haft någon klocka ställd eller något sådant. Så det borde alltså vara något annat som väcker mig. För så exakt tror jag inte att klockan i min hjärna går. Funderar på att ställa klockan på 07:55 imorgon, bara för att vara vaken och lyssna vid 8. För nu är jag lite nyfiken…

Annars har jag nog koll på det mesta. Tror jag. Får väl återkomma om jag kommer på några fler mysterier som behöver få sin lösning. Fast detta får räcka för den här gången.

– Oskar

Den där insändaren…

Kom att tänka på att ni förmodligen är rent otroligt toknyfikna på vad det var för insändare jag fick publicerad i SVD. Som tur är så lägger de ut sina insändarsidor i pdf-format på nätet, så därför är det bara att klicka här och kolla. Min lilla text finns med i spalten längst till vänster. Enjoy!

– Oskar