Vad är egentligen acceptabelt?

Barnagan blev i dagarna avskaffad i ytterligare ett land, nu är det Nya Zeeland som insett att misshandel är misshandel även om det sker i uppfostringssyfte. Och för varje land där detta steg blir taget är det ytterligare en bra bit på vägen mot en mer förnuftig och tolerant värld. Detta har dock fått mig att tänka lite. Har haft en del diskussioner om just barnaga med vänner och bekanta. Och jag har ibland stött på uppfattningen att detta är något som måste uppfattas av acceptansen för kulturella skillnader, att vi måste vara toleranta mot dessa ”uppfostringsmetoder” även om de verkar helt oacceptabla för oss. Detta resonemang kan stämma, men bara till en viss gräns.

Och den gränsen går, som jag ser det, när det är risk för skada inblandad, fysisk eller psykisk. Vilket definitivt är fallet när det gäller dessa nedbrytande uppfostringsmetoder. Och istället för att lära barnen respekt genom kärlek så får de den snedvridna bilden av respekt som synonymt med rädsla. Och det kommer att i många fall att få negativa återverkningar i framtiden. I argumentationen om detta står beteendevetenskap och sunt förnuft mot rent felaktiga uppfattningar, gamla traditioner och religiösa påbud. Min åsikt är att de delar av samhället som kommit längre på det här området måste göra det som går för att påverka resten av världen i rätt riktning. För när det handlar om våra barn handlar det om hela världens framtid. Och lär vi barnen att det inte är ok att slå tillbaka, att lösa problem med våld, då kommer vår värld att bli en bra mycket trevligare plats att leva på.

– Oskar

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s