Ett år kan gå rätt fort

Idag är det exakt ett år sedan jag åkte iväg till Brasilien. Tillbringade två härliga månader tillsammans med vänner i Itacaré, Bahia. Något som helt klart gav mersmak, jag skulle väldigt gärna komma tillbaka till Itacaré och jag skulle väldigt gärna göra fler långresor över huvud taget. Nu är det i alla fall bara att återigen konstatera hur fort tiden kan gå. Mycket har hänt sedan dess och mycket mer kommer att hända. Ändå känns det som om det var igår jag låg i hängmattan utanför Casa Zazá och njöt av värmen och solen. Snacka om avslappnat liv man levde där… Som sagt, jag åker väldigt gärna tillbaka. Någon som ska med?

– Oskar

Drömfinal?

Ok, så här ligger det till: Igår spelade LHC ut Färjestad totalt och leder nu med 3-1 i sin semifinalserie. En seger till så är de klara för final. Samtidigt vann vårt kära HV71 mot Modo och har därmed kvitterat i den semifinalserien. Detta gör att man nästan börjar hoppas på en riktig drömfinal, mellan HV och LHC. Det skulle vara stort, riktigt stort. LHC är ju så gott som klara. Så nu är det bara att hålla tummarna ordentligt för att HV ska klara av Modo i de sista matcherna. Och sedan ta SM-guld igen förstås. :)

– Oskar 

Vårigt värre

Nu är det vår. På riktigt. Tror jag i alla fall. Solen skiner så mycket det bara går. Luften är frisk och börjar få en skön touch av värme. Bosses har öppnat och caféer och restauranger har dragit igång sina uteserveringar. Måsarna har börjat hitta tillbaka till Östgötaslätten (även om det ännu dröjer ett tag innan de bosätter sig på granntaket). Det börjar så smått knoppas ut löv på träden. Och det finns en massa fina blommor att titta på. Överallt. Rätt skönt, med andra ord.

Finns förstås en sak jag undrar lite över, allt kan ju inte vara perfekt jämt. Men allvarligt, hur svårt ska det egentligen vara att sopa bort allt grus på en gång från gatorna? De har ju hållit på hur länge som helst nu. Tagit en liten bit av en gata eller en sektion av en trottoar. Och sedan låtit det vara i dagar, veckor innan det hänt något nytt. Inte kul. Gruset är fult och det förstör mina fina skor. Så jag hoppas att kommunen tar tag i det här snart och sopar rent gatorna en gång för alla.

Men annars finns det ju faktiskt inte så mycket att klaga på. Som sagt, det är ju vår. Man blir allmänt uppåt av det här vädret, det börjar kännas som om det finns hopp för framtiden igen. Så snart kommer jag nog att ha jobb, flickvän, pengar och ett ännu mer innehållsrikt liv. Låter väl som en bra plan? Saker och ting kan ju faktiskt förändras ordentligt när man minst anar det. Och våren är förändringens tid. Så det kanske är dags nu?

– Oskar 

Ökad upplaga…

…eller fler läsare i alla fall. Besökarantalet har börjat gå uppåt för min kära blogg. Förut tyckte jag det var helt ok om jag fick sex eller sju besökare på en dag, nu blir jag nästan besviken om det bara är femton. Kul att det verkar som om fler och fler vill läsa det jag skriver. Och 3000 närmar sig med stormsteg…

– Oskar

Är du vuxen ännu?

Sitter som vanligt på nh. Radion är på i bakgrunden. P3. Programmet handlar om att bli vuxen, vad som gör att man blir vuxen och när det händer. Blir lite fundersam när jag lyssnar. Jag menar, vad är det egentligen som gör att ett visst beteende är vuxet? Räcker det inte egentligen med att det är en vuxen människa som beter sig på ett visst sätt för att det ska vara vuxet? Eller måste man passa in i en speciell mall för att kunna räknas som vuxen?

Jag vet inte om jag egentligen vill se saken på det sättet. Jag menar, ska man gå efter det som de pratar om på radion så är det många av mina vänner som knappast kan räknas som vuxna ännu. Och jag gör det definitivt inte. Trots att de flesta av oss är mellan 25 och 30 år. Jag tycker nog att vi ändå definitivt kan kalla oss vuxna, även om våra liv inte ser ut som medelsvensson och vi inte till hundra procent passar in i mallen. För är man inte vuxen när man själv känner det? Och egentligen är det väl inte så viktigt med hur definierar sig, bara man lever ett bra liv och är lycklig…

– Oskar

Arbetsgivare mot arbetsgivare

Vad pysslar Svenskt Näringsliv med egentligen? Inom handeln har förhandlingar mellan fack och arbetsgivare lett fram till ett avtal som båda parter verkar vara nöjda med. Allt borde vara frid och fröjd och saker och ting borde kunna flyta på ungefär som vanligt. Men icke. För plötsligt får styrelsen för Svenskt Näringsliv för sig att slå bakut totalt och väljer att stoppa det överenskomna avtalet. Detta riskerar inte bara att leda till en strejk mitt i påskhandeln. Det visar också på en spricka i arbetsgivarrörelsen, när paraplyorganisationen helt sonika underkänner det beslut som tagits på branchnivå. Ska bli intressant att se hur detta utvecklar sig. Läs mer och följ händelserna i DN.

– Oskar

03:46 – insomnia…

Vissa kanske tycker att man borde sova vid den här tiden på dygnet. Det tycker jag med. Men jag kan inte. Vet inte varför. Helt och hållet klarvaken. Knappt ens trött. Bara lite. Så jag sitter här och leker med bloggen istället. Snart dags för nytt sömnförsök, dock. Rapporterar imorgon om hur det gick…

– Oskar

Det handlar om attityd

(Varning! Det här inlägget handlar om fotboll. Hör du till den skara som blir totalt uttråkad av detta ämne föreslår jag att du scrollar neråt en liten bit så kan du säkert finna intressantare läsning där…)

För några minuter sedan blåste domaren av träningsmatchen mellan Brasilien och Chile som spelades på Ullevi i Göteborg. En föreställning som till större delen var mycket underhållande att beskåda, och då särskilt Brasiliens landslag som verkligen spelar på ett föredömligt sätt. Att det bara är en träningslandskamp, det verkar dessa spelare inte bry sig om det minsta. Det är full fart framåt som gäller. Och det syns så tydligt att de tycker att det är kul.

Det är här jämförelsen med Sveriges fotbollslandslag blir oundviklig. Vi vet ju alla hur det ser ut när Sverige spelar träningsmatch. Det är långsamt och håglöst. Grabbarna visar ingen egentlig vilja att vinna. De går ut på plan och gör sitt jobb med så lite ansträngning som möjligt för att sedan kunna lämna det bakom sig.

Skillnaden mot när Brasilien spelar tränigslandskamp är milsvid. För som sagt så verkar det faktiskt som om de brasilianska spelarna tycker att det är roligt att spela fotboll, även om det inte egentligen gäller någon stor viktig turnéring. För dessa grabbar är fotbollen inte endast ett jobb. Det är ett liv, ett liv som de verkar trivas alldeles utmärkt med. De verkar dessutom inse att det finns publik även på träningsmatcher och att fotboll till stor del är en form av underhållning.

Jag önskar att spelarna i vårt landslag kunde visa upp en sådan attityd även i träningsmatcherna. Det skulle vara så otroligt mycket roligare att se för oss i supporterskaran. Och förtroendet för landslaget (som ju faktiskt inte verkar vara speciellt stort ute i stugorna) skulle med all säkerhet bli bra mycket större.

Nu återstår det bara att tacka Brasilien (och Chile förstås, som dock inte hade mycket att komma med) för en bra och underhållande match i den svenska vårsolen. Fyra fina mål, rolig fotboll och framför allt en beundransvärd attityd från spelarna. Mer sådant, tack.

– Oskar