Wraps – enkelt att fixa

Snabb och enkel mat, det är alltid bra att ha. Särskilt om det faktiskt är skapligt nyttigt också. Idag är det wraps som gäller:

Vi börjar med fyllningen, som den här gången består av grillad kyckling som vi strimlat, en sallad ihopblandad av tomat, rödlök, sallad, gurka och fetaost, och så guacamole för att såsa till det lite. Detta lindar vi in i tortillas förstås. Och så ett trevligt rött vin att dricka, så är festmåltiden ett faktum. Snabbt går det också.

Efterrätt: Hallonpaj med vaniljsås. :)

– Oskar

Vintern 2007 – det var kul så länge det varade

Och så började det regna. Vintern höll väl i sig i drygt en vecka, med kyla och snö och alla tillbehör. Men det tog slut lika snabbt som det började. Visserligen rätt skönt, jag har ju redan konstaterat att jag inte är någon vintermänniska. Men samtidigt lite oroande när man tänker på klimatförändringar och växthuseffekt och sådant. Fortsätter det så här så kanske jag inte ens behöver flytta utomlands för att undvika de kalla vintrarna. Vi får se vad som händer…

Förresten: Jag har myggor i lägenheten. Levande myggor. I januari. Slå det om du kan.

– Oskar

Stora svarta klot

Bowling borde man faktiskt syssla med lite oftare. För det är kul. Riktigt kul. Var iväg en sväng igår och provade hur bra vingarna bar efter ungefär ett års ickebowlande. Hann med tre serier. Den första gick rent ut sagt åt det där varma stället dit man tydligen kommer när man dör om man varit dum. Fast sedan gick det bättre, de gamla takterna finns där inne någonstans. Härligt. Måste i och för sig träna upp lite armstyrka också, för att kunna bowla med mer kraft. Men ändå, helt kass är jag ju inte i alla fall. Så det kanske kan vara på sin plats att ta sig iväg till närmsta bowlinghall lite då och då och svinga de svarta kloten. Någon som vill hänga med?

– Oskar 

Det rycker i resnerven

Det är en fantastiskt vacker vinterdag i Linköping. Solen skiner och snön ligger som ett gnistrande vitt täcke över stan. Det är faktiskt ganska trevligt, även om kylan gör att man kanske inte är sådär överdrivet entusiastisk när det gäller att vara utomhus. Men, trevligt eller inte, jag är faktiskt inte någon vintermänniska. Så lagom till att snön och kylan efter många om och men tagit vårt land i sitt grepp så börjar det mycket lägligt rycka i min resnerv. Entusiasmen för att dra ut och upptäcka världen börjar göra sig påmind igen. Att sätta sig på ett plan och dra iväg till en ny spännande plats (gärna en varm sådan) känns plötsligt väldigt lockande. Jag inser att jag måste göra i ordning någon form av plan för sådana här situationer, så att jag faktiskt kan tillfredsställa mitt resebehov när det börjar smyga sig på. Den här gången blir det visserligen en weekend nere i skåne (nästa vecka, över födelsedagen), men det finns ju så mycket annat att upptäcka och uppleva. Så nu är det dags att börja undanröja de hinder som finns, så att jag är redo nästa gång. För visst börjar det bli dags att pröva vingarna igen?

– Oskar 

Har du stalkat någon idag?

”Stalkare fick skyddstillsyn”, rubriken på en artikel i SVD som ondgör sig över de låga straffen för folk som förföljer sina medmänniskor. Den debatten tänker jag inte ge mig in i nu. Istället tänker jag själv ondgöra mig över ordet ”stalkare”. Det ser ju så otroligt löjligt ut! Missförstå mig inte nu. Jag har full förståelse för att man ibland försvenskar engelska ord, ibland blir det till och med riktigt bra. Men när det görs så tycker jag att det ska göras med lite känsla. Och så är knappast fallet här. Först och främst så undrar jag vad det är för fel på att använda det svenska ordet när det gäller förföljelse. Det är ju knappast så att vi här har fått in ett engelskt ord som fyller en lucka där det inte funnits något svenskt. Ordet ”stalkare” har bara halkat in på ett bananskal, helt omotiverat. Och dessutom, som sagt så tycker jag att det ser riktigt löjligt ut. Och faktum är att det låter ännu löjligare: Säg ”stalkare” med svenskt uttal. Säg sedan det engelska ordet ”stalker”. Det gick visst fel någonstans, håller ni inte med? Jaja, det var dagens i-landsproblem från mig. Vi höres!

– Oskar

Akademiskt värre…

Jag har kommit fram till att jag nog egentligen inte är någon sann akademiker. Det är ju faktiskt svårt att vara det när man hör till den skara som har utvecklat en allvarlig allergi mot akademiskt språkbruk. Att läsa texter som ska vara ”vetenskapliga” kan vara att rent helvete, eftersom de oftast är skrivna på ett språk som är nära nog omöjligt att förstå, även om språket utger sig för att vara svenska eller engelska. Det verkar som om författarna tävlar i att kunna skriva så långa meningar som möjligt, med helt ologisk kommatering för att göra saker och ting svårare för oss vanliga dödliga. Och inte nog med det, de hittar också på sina helt egna begrepp för att beskriva företeelser som redan har ett helt vanligt svenskt ord anslutet till sig. Och ju värre det är, desto mer vetenskapligt och ”bra” anses det vara. Nej, tacka vet jag en hederlig tidningsartikel, eller en bra fictionbok.

– Oskar

Många bäckar små – en reflektion om samvete och ansvar

Sverige är fantastiskt! Ja, det är faktiskt så. På många sätt är det ett mycket bra land vi lever i, vi kan se oss som lyckligt lottade som får leva här. Långt från krig, svält och naturkatastrofer. Vi kan gå ensamma ute på stan när det är mörkt utan att behöva vara överdrivet rädda för att bli rånade eller mördade. Skulle det bli så att vi hamnade i en mindre fördelaktig ekonomisk situation så finns det ordentliga skyddsnät som tar hand om oss. Vi har det bra, helt enkelt. Det går inte att förneka. Men…

Med de privilegier vi åtnjuter anser i alla fall jag att det följer ett visst ansvar. Ett ansvar som innebär att vi måste föregå med gott exempel i vissa viktiga frågor. När det gäller miljö och klimat, till exempel. Det är ju inte helt ovanligt att man hör åsikten att ”det påverkar ju ändå ingenting om vi ändrar oss i Sverige, vi är ju så få”. Men hur ska vi kunna begära att andra länder, till exempel Kina som släpper ut rätt mycket, ska ta sitt förnuft till fånga och minska på de miljöfarliga utsläppen, om inte ens vi som ska vara så bra kan tänka oss att ändra vår livsstil och se till att ta lite ansvar?

Eller när det gäller att bekämpa fattigdomen i världen. Även här verkar många resonera som så att de inte behöver göra någonting, eftersom ”en enda person ändå inte kan göra någon skillnad”. Men jag vill hellre se det som att det är bättre att göra lite än att inte göra någonting. Och det jag kan göra blir ju en del av en helhet, om många drar ett litet lass så blir det tillsammans rätt mycket. Och om många låter bli att hjälpa till så är det ett ordentligt avbräck, även om inte de individuella insatserna i sig är så stora. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.

– Oskar

Snön ligger vit…

Det snöade inatt. Och jag missade det. Surt. När jag gick och la mig så ösregnade det ute, rätt mysigt att somna till för övrigt. Men imorse (eller i förmiddags eller vad man ska säga) när jag gläntade på persiennerna så låg det snö på hustak och bilar utanför. Ett extremt tunt täcke, och ingenting alls på marken. Men ändå, det är i alla fall snö. Som sagt, jag missade tyvärr själva snöfallet. Men kan det snöa en gång så kan det komma mer. Hoppas.

– Oskar