I väntan på tomten

Som sagt så är det faktiskt sista dagen i november nu. Och det betyder ju att det är första december imorgon. Vilket i sin tur innebär att det är dags att gå ner till förrådet och plocka fram julkartongen. För nu är det dags att pynta lägenheten. Små garntomtar ska hängas upp lite överallt. Julgranskulor ska upp i köksfönstret. Och en massa härliga stearinljus förstås. Mysigt ska det bli. Sedan är det bara att skaffa en flaska glögg och värma, och sätta sig ner och vänta med tindrande ögon. För snart är det jul. :)

– Oskar

Vårvindar friska…

Det är just nu sent på kvällen den sista dagen i november. Imorgon är det tänkt att vintern ska börja på allvar om man får tro kalendern som hänger på väggen i köket. Inte alls om man får tro det vädret, dock. Utetemperaturen ligger stabilt på 12 grader varmt. Och visserligen blåser det rätt rejält (det hör ju liksom till i Linköping, den eviga motvindens stad), men inte är det någon kylig vinterblåst inte. Det känns snarare som vårvindar som kommer in från väster just nu, konstigt men sant. Nästan så att man väntar sig att få se tussilago i dikeskanten på väg till Campushallen, eller varför inte de första vitsipporna i Vallamassivet? Ur led är tiden…

– Oskar

Mer morgonsömn åt folket

Mystiskt det där med sömn. Jag har ju i ett tidigare inlägg klagat på att min förmåga att sova på morgonen plötsligt och oförklarligt försvunnit. Nu tänker jag inte klaga, dock. För lika plötsligt och oförklarligt har morgonsömnen återvänt. Lite mer än en månad tog det, men nu är jag tillbaka i den gamla vanliga sköna rytmen igen. Hur skönt som helst, särskilt nu när det är helg och man faktiskt ska sova länge på morgonen. Så kan man vara uppe länge på kvällen med gott samvete…

– Oskar 

Tro – kärlek – död

Oomph! – GlaubeLiebeTod – vilken skiva! Tyskland har en tendens att lite då och då spotta fram bra musik. Oomph! är ett alldeles utmärkt exempel på detta, och då inte minst mäktiga GlaubeLiebeTod som släpptes tidigare i år. Skivan är helt fantastiskt bra, och känns dessutom till stora delar som ett mycket passande soundtrack för den grå novembermånad vi upplever detta år. Det är ödesmättat, det är tungt, det är rått. Men det är samtidigt vackert och melodiöst. Skönt samspel mellan elektroniska element och tunga gitarrer resulterar in en härlig atmosfär, något som förstärks ytterligare av gästspelet från Apocalyptica i Die Schlinge. Och Dero är ju inte precis kass på att sjunga heller… Det är för mig ett mysterium varför dessa Wolfsburggrabbar inte blivit större internationellt, de har ju ändå hållit på sedan 1989. Men jag antar att det kommer. Det måste det göra. Jag ser gärna Oomph! som förband till Rammstein nästa gång de åker ut på vägarna, det tror jag skulle kunna vara vad de behöver. För med alster som GlaubeLiebeTod förtjänar de all den uppmärksamhet de kan få. För oss som redan är frälsta är det bara att njuta, och er andra kan jag bara uppmana att genast kolla upp detta sköna band. Ni kommer inte att ångra er.

– Oskar