”Morgonstund har guld i mund”? Någon annan dag, kanske…

Vaknar, som vanligt alldeles för tidigt. Somna om? Försöker, men icke. Denna morgon är det tydligen meningen att jag ska upp ur sängen. Blä. Vill inte! Orkar inte! Efter en stunds vändande och vridande och slängande och verklighetsförnekande tvingas jag dock ge upp de fåfänga omsomningsförsöken och reser mig långsamt ur den varma sköna sängen. Lufsar med tunga steg bort till garderoben och hämtar min morgonrock, den svarta med en blå drake på ryggen. Huvudet uppfyllt av en enda tanke: Kaffe!

Dagen har inte börjat på bästa sätt, men när lägenheten fylls med lukten av det svarta guldet vet jag att allt kommer att bli bra. Fyller upp vatten i bryggaren och tar fram kaffeburken ur skåpet. Men, vad lätt burken är. Så ska det ju inte var. Fylld av onda aningar lyfter jag på locket och får direkt mina värsta farhågor bekräftade: Kaffet är slut! Katastrof. Vad göra? Slänga på sig kläder och gå till konsum kanske? Gläntar på persiennen, det ösregnar ute. Svär tyst över att makterna givit mig denna fantastiska morgon. Skulle stannat i sängen…

Nåväl, humöret är ju inte precis på topp vid det här laget, men jag fixar ändå ihop en mugg te för att göra det bästa av situationen. Inte på långa vägar lika effektivt som kaffe, men det hjälper upp lite i alla fall. Det är de här morgnarna man inser hur mycket kaffet faktiskt betyder, hur viktigt det har blivit. Kaffet får mig att vakna på morgonen, det ser till att jag håller mig skapligt pigg på dagen och hjälper humöret att inte hamna i de värsta dalarna. Den som råkat träffa på mig en morgon när vaknat på fel sida och dessutom inte fått något kaffe vet precis vad jag pratar om, då är jag inte sådär jätterolig att ha att göra med. Det är verkligen ett beroende, även om jag inte tänker på det sättet alls när jag har tillgång till det.

Vad blir det då för upplösning på den här historien? Jodå, efter en stunds surande bestämmer jag mig för att äntligen ta tag i saker och ting. Så jag rakar av mig skägget, duschar och käkar en god frukost. Sedan trotsar jag regngudarna, tar paraplyet i ena handen och datorväskan i andra och traskar ner till NH. Där får jag äntligen mitt efterlängtade kaffe, i form av en helt perfekt cappuccino. Med nyfunnen pigghet i hjärnan och en aning bättre humör tänker jag mig att jag nog ska planera lite bättre i framtiden, så att det flytande svarta guldet, mitt enda beroende, inte behöver vara slut när jag öppnar köksskåpet i fortsättningen. Vi får se hur det går…

– Oskar

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s