Norberg

Min inspiration har ju som bekant fortfarande inte kommit tillbaka. Måste göra något åt det snart, så att den här bloggen återgår till sin normala inläggsfrekvens igen. Som tur är så finns det dock andra som är betydligt duktigare på bloggandet just nu. Därför tänkte jag tipsa om två trevliga och läsvärda bloggar:

Fotodieten - “för dig som äter med ögonen”, för nog är det så att mat som ser bra ut, den är ofta rätt bra också. Adressen är http://fotodieten.wordpress.com/

Jennie bloggar för tidningen Frotté i Nyköping. Hennes blogg är fylld av små vardagliga betraktelser och funderingar. Klart läsvärd om man vill lätta upp en gråtråkig arbetsdag. Jennies blogg hittar du på http://www.frottenykoping.se/bloggar&blogg=1

Där har ni lite att läsa i väntan på att jag kommer igång ordentligt igen. Och jag tycker förstås att ni ska fortsätta läsa de bloggar jag tipsar om även om jag skriver mycket här. Men det behöver jag väl egentligen inte påpeka. Mycket nöje!

- Oskar

Jag har uppenbarligen lyckats komma in i en trött period. Sitter och känner mig lite småsömnig nästan hela tiden. Det är rätt irriterande. Känns som om tankeförmågan går på sparlåga, hjärnan drar inte lika snabba slutsatser som vanligt. Och tålamodet med oförstående kunder och idiotiska handlare är betydligt mindre än det borde och brukar vara. Vet inte riktigt vad jag kan göra åt saken. Jag lägger mig i tid på kvällarna och sover ordentligt på natten. Äter helt ok mat. Koffeinet hjälper till viss del, men det pigga som kommer därifrån känns på något sätt påklistrat och konstgjort. Tröttheten finns ändå hela tiden i bakgrunden. Så nu behöver jag tips. Vad ska jag göra för att på allvar bli av med tröttheten och bli pigg och alert på riktigt istället för påklistrat? Har du några goda råd eller fina huskurer så mottages det med tacksamhet.

- Oskar

Det är varmt ute. Riktigt varmt. Solen strålar från en nästan molnfri himmel och det blåser inte överdrivet mycket. Den känslan som fyller upp atmosfären är att sommaren faktiskt har kommit nu. Inte riktigt med full kraft ännu. Utan lite mer trevande. Men likväl så går det inte att missta sig på vad det är som händer. Ljuset och värmen är här, nu går det inte att stoppa. Känner på mig att min balkong kommer att bli rätt välanvänd framöver…

- Oskar

Då var det slut för den här gången. Vårens vinkurs avslutades igår med provning av fyra mousserande viner, varav två äkta champagner. En riktigt formidabel och mycket passande avslutning, med andra ord. Visserligen är mousserande vin inte riktigt min grej. Men det var faktiskt riktigt gott. Och mycket intressant att uppleva smakskillnaderna mellan olika distrikt, länder och druvor. Dessutom fick jag för första gången se en sabrering (när man öppnar en champagneflaska med hjälp av sabel, för de som inte kände till ordet sedan tidigare). Två stycken till och med. På det stora hela en mycket trevlig kväll, vilket för övrigt också går att säga om vinkursen som helhet. Ser fram emot fortsättningskurs i höst. Och den planerade kombinationskursen med vin och mat lär också bli grymt intressant. Utbildningen till livsnjutare har tagit sin början…

- Oskar

Efter några månaders slit i saltgruvorna är det bara att inse att måndagmorgnar är betydligt trevligare när man pluggar eller är arbetslös. Jag vill gå hem och sova några timmar till…

- Oskar

Carl Bildt i Rapport på SvT alldeles nyss, intervjuad i Belgrad inför melodifestivalen. Han får frågan om han kommer att kommer att sjunga med i kväll. Svarar “ja, det kommer jag nog att göra, om nu sång är en adekvat benämning på de ljud jag utstöter”. Mycket bra svarat av Bildt, han visar prov på en härligt torr och skön humor och en hel del självdistans dessutom. Nej, det får mig inte att rösta på Moderaterna, men kul var det i alla fall.

- Oskar

Svenska polisen får en ny värstingbil. SvT rapporterar om det nya fordonet som är en riktigt tuff sak. Bilen, som väger över sju ton, är bepansrad för att klara beskjutning och helt lufttät så att ingen form av gas slipper in. Ser närmast ut att vara hämtad ur någon futuristisk actionfilm och kan nog tyckas vara ganska skrämmande. Vilket förmodligen är en rätt stor del av syftet. Så här ser den ut (bild från svt.se):

Jo, visst är den tuff, och nog kan den den ge en viss känsla av både säkerhet och status åt de poliser som får äran att nyttja bilen. Men jag kan inte låta bli att se likheterna med de pansarbilar polisen i Belfast använder sig av:

Just den delen av samhället i Nordirland är något som jag förvisso minns med viss fascination, men samtidigt med ett rätt stort obehag. De hela tiden närvarande tecknen på motsättningar mellan de protestanter och katoliker, polisen som höll till i vad som närmast liknade militärförläggningar och körde omkring i pansarbilar, hur folk var rädda för att röra sig i “de andras” områden.

Jag ställer mig väldigt tveksam till att det skulle ha gått så långt i Sverige. Att vi skulle ha ett samhälle så präglat av djupa motsättningar som det Nordirländska. Att det skulle finnas ett verkligt behov av att ta denna typ av steg mot att militarisera polisen. För det är den känslan jag får när jag ser den nya polisbilen, känslan av att polisen snarare än att ge respekt ska injaga rädsla.

Jag hoppas att jag har fel, att det inte är åt det hållet polisens ledning försöker styra saker och ting. Utan att bilen istället bara är ytterligare en statussymbol för att visa hur tufft det är att vara polis…

- Oskar

Funderar lite på tragedin i Rödeby. Tänk er precis samma situation som den som förelåg. Men med tillägget att pappan som skjöt var ledare för det lokala nazistpartiet. Eller en tidigare dömd sexbrottsling som avtjänat sitt straff. Och inte bara en “vanlig” pappa. Hade allmänheten i så fall reagerat på samma sätt? Hade skriverierna i media blivit så ensidiga som de blev? Och hade domen blivit densamma? Min gissning (som förstås bara är spekulation och inget annat) är att svaret är nej på alla tre frågorna.

- Oskar

Norberg tar nu några välförtjänta semesterdagar och åker upp till Avesta. Tillbaka i Linkan sent på måndag kväll och på jobbet på tisdag. Ska hur som helst bli riktigt trevligt att få se vad som hänt i staden där jag växte upp och att få träffa släktingar jag inte sett på alldeles för länge. Och att SMHI lovar kanonväder hela helgen är ju inte heller helt fel. Så nu ser jag fram emot några dagars soligt lugn uppe i Dalarna. Och förhoppningsvis några fina fototillfällen också. Vi höres senare.

- Oskar

Det som i pressen kommit att kallas för “tortyrskandalen” har väl knappast någon kunnat missa. Det hela blev stort uppslaget i Uppdrag Granskning på SVT och har även fått en hel del uppmärksamhet i diverse tidningar. Nu går nio förtroendemän från SSG anonymt ut i SvD Brännpunkt och bestrider tortyruppgifterna som i princip rent lögnaktiga. Den som från början fört fram tortyranklagelserna ska istället ha gjort det som någon sorts personlig vendetta mot överste Hans Alm. Vad som är sant och vad som är lögn är omöjligt att veta för oss vanliga dödliga i den här härvan. Det som förs fram i SVD skulle mycket väl kunna vara sanningen, att tortyren inte ägt rum över huvud taget utan är en anklagelse fabricerad för att hämnas begångna oförätter. Men samtidigt skulle jag inte bli det minsta förvånad om hela tortyrhistorien är sann och det som skrivs i SvD i så fall är ett led i försöket att mörklägga saken. Som sagt, det går inte att veta, det finns inget sätt för oss som inte är insatta att få reda på vad som verkligen har hänt. Jag väljer för tillfället att varken tro det ena eller det andra. Tänker istället försöka följa debatten och se hur det utvecklas. En riktigt ordentlig konspiration inom det svenska försvaret, skulle inte det vara spännande?

Uppdatering: Det är förstås också intressant i sammanhanget att läsa vad projektledaren för Uppdrag Granskning, Nils Hansson, har att säga. Även det kan man göra i SvD. Uppenbarligen står ord mot ord. Och jag vet ju vad jag lutar åt att tro på, även om jag i vanliga fall inte brukar vara speciellt konspirationsteoretiskt lagd. Vi kommer aldrig att få veta säkert vad som är sant här, men jag tycker det luktar mörkläggning lång väg.

- Oskar