Norberg

Ibland får man se en film som man blir sådär extra påverkad av. Och igår var det dags igen, när vi laddade brorsans dvd med The Last King Of Scotland. Filmen handlar om dr. Nicholas Garrigan (James McAvoy), en ung skotsk nyexad läkare som full av idealism och äventyrslusta åker till Uganda för att arbeta humanitärt på en läkarstation. En serie tillfälligheter leder fram till att han plötsligt finner sig vara personlig livläkare åt den nye diktatorn Idi Amin (Forest Whitaker).

Och detta är inledningen på ett mycket starkt och påtagligt drama som ger inblick i en ev de värsta efterkoloniala diktaturerna i Afrika. Hundratusentals blev dödade under Idi Amins styre i Uganda, oliktänkande slaktades hänsynslöst och stora delar av befolkningen lämnades att svälta ihjäl. I filmen får vi en bild av hur tillvaron såg ut för de som befann sig allra närmast diktatorn, en farligt ombytlig man som ofta verkade tänka som ett barn och fatta beslut därefter.

Skådespeleriet från Whitaker, McAvoy och den övriga skådespelarstyrkan är raktigenom imponerande bra. Och Whitaker fick ju sedermera en Oscar för sina insatser i filmen. Detta backas upp av ett välskrivet manus och regi i världsklass. Vilket tillsammans ger en mycket bra, stark och stundtals mycket obehaglig film som med med sin slagkraft träffar som en knytnäve i magen. En sådan film där man inte reser sig direkt när eftertexterna börjar, utan istället sitter kvar en stund och hämtar andan, nära nog mållös.

Slutligen kan jag bara säga att jag rekommenderar The Last King Of Scotland varmt till alla filmälskare. Betyget kan bara bli det högsta möjliga. Så har du inte sett den ännu, se den i så fall. För detta är en upplevelse utöver det vanliga, det går inte att säga annat.

- Oskar

Biobesök igår igen. Som vanligt riktigt trevligt. Förstås. För det är bra att gå på bio, avslappnande och skönt. Hur som helst, gårdagens film var Apocalypto. Kan väl sammanfattas som ett storslaget, spännande och actionfyllt äventyr i den sydamerikanska djungeln, med sin beskärda del av blod, våld, kärlek och konstigt språk. Var i alla fall en klart sevärd film, rekommenderas varmt. För vem är inte sugen på lite verklighetsflykt ibland?

- Oskar

Precis just nu går dokumentären “Some Kind Of Monster” på tv2. Från början tänkt att helt enkelt vara en dokumentär om inspelningen av Metallicas senaste album St. Anger, men som kom att handla om så mycket mer i och med de problem som bandet drabbades av precis i den vevan. Man kommer Metallica djupt inpå livet, får uppleva de problem och konflikter som var ytterst nära att splittra bandet. En stundtals rätt obehaglig upplevelse, särskilt för ett Metallicafan som jag. Och samtidigt en positiv upplevelse när man får följa med med när svårigheterna övervinns, när konflikterna blir lösta samtidigt som ett helt nytt album växer fram. Kort sagt är det i alla fall en mycket stark film som jag rekommenderar till alla, oavsett om ni gillar Metallica eller inte.

- Oskar

En vän skrev sig varm om filmen Amelie Från Montmartre i sin blogg för en tid sedan. Och efter gårdagens pizza- och filmkväll kan jag bara konstatera att den är hur skön som helst. En riktig må bra-film som man ser med ett litet leende på läpparna från början till slut. Ett leende som sitter kvar en bra stund efteråt. Behövs det lite värme i novembermörkret kan Amelie hjälpa till på ett helt perfekt sätt. Mysfaktorn ligger på topp och det är bara att kapitulera. Nu är även jag helt såld på denna härliga franska film.

- Oskar

Vårt södra grannland bevisar sin förträfflighet gång på gång. Och då inte minst när det gäller att skapa riktigt bra filmer. Ett lysande exempel är Efter Bröllopet som går på våra biografer just precis nu. Plotten ser, lite kortfattat, ut så här: En dansk idealist (Mads Mikkelsen) driver ett barnhem i Indien. Han blir kallad till Köpenhamn för att ta emot en stor donation från en affärsman (Rolf Lassgård). Väl i Danmark visar det sig att allt inte är vad det ser ut att vara och att livet kan ta väldigt oväntade vändningar. Och mer än så tänker jag inte berätta här. Hur som helst så är Efter Bröllopet en av de absolut bästa filmer jag sett, alla kategorier. Jag kan inte minnas när jag senast blev så starkt påverkad av en film. Allt känns väldigt äkta, rakt igenom. Och filmen rör upp känslor som det inte går att huka sig för. Detta är inramat av lysande manus och regi och förstås riktigt bra skådespelare. När man reser sig ur biostolen är det med huvudet proppfullt av tankar, som inte försvinner på flera dagar. Och förstås insikten att Danmark har gjort det igen. Bara att kapitulera. Så, ska du bara gå på bio en enda gång i år, låt det då bli Efter Bröllopet. Du kommer inte att ångra dig, jag lovar.

- Oskar