Den felaktiga vägen 30 juni 2009
Posted by norberg in Åsikter.Tags: dumheter, politik, sverige, sverigedemokraterna
trackback
För de som trodde att Sverigedemokraterna är de som kan få det vackra svenska folkhemmet att komma tillbaka: Tänk om, tänk rätt! Kajsa Ekman skriver en mycket tänkvärd artikel i DN som visar på vilka högerpopulistiska åsikter SD egentligen står för och det behövs inte mycket tankekraft för att inse hur långt bort folkhemmet ligger om den politiken får råda. ”Ge oss Sverige tillbaka” står det på den diabild som tornar upp sig bakom Jimmie Åkesson. Men vill vi verkligen ha det Sverige som extremhögern eftersträvar? Inte jag i alla fall…
- Oskar
Jag har alltid irriterat mig på Sverigedemokraternas “Ge oss Sverige tillbaka” retorik. Men SD råkar vara det enda partiet i Sverige som ställer de frågor som inga av de etablerade partierna vågar ställa. Att Svenskarna inte kan få svar på en sådan enkel fråga som vad invandringen kostar eller inte kostar är helt horribelt.
Medias och de etablerade partiernas försöket att tiga ihjäl SD har inte haft önskad effekten på Svenskarna. Nu är strategin istället att ta debatten. En debatt som från början är dömd att misslyckas.
Om de etablerade partierna bara skulle svara på SD-sympatisörernas frågor, skulle man sedan med lätthet kunna såga SD med knäskålarna. Men dessa frågor kommer aldrig besvaras, då svaren skulle vara så pass politisk inkorrekta att det skulle vara lika med politiskt självmord.
Nej Hamed, så enkelt är det inte! Det verkar vara en allmänt vedertagen uppfattning att de etablerade partierna (om de vågade ta debatten) skulle såga SD:s politiska agenda/partiprogram jäms med fotknölarna. Nu är det hög tid att ta död på denna vandringssägen; som bekant har flera av dessa etablerade partier (trots ylanden om opportunism/populism) tagit små steg i SD:s riktning vad avser invandringspolitiken. Fick svenska folket chansen att höra SD i debatt med de rödgröna eller alliansen tror jag att SD skulle komma styrkta ur den debatten!
Debatten måste ju tas i fler politiska fält än invandringen. (sd) är ju fullständigt tomma bortom detta, och som artikeln pekar på väldigt självmotsägande.
Detta är inte debatt som kan tas genom att presentera beräkningar hit och dit. Dessa beräkningar går i princip inte att göra, eller är så svåra att tolka att de inte kan användas i den politiska debatten för att klargöra sakernas tillstånd. Däremot kan de givetvis alltid manipuleras vilket (sd) har blivit duktiga på i kombination med en ny fin politisk kostym.
Politik handlar om visioner och om att vilja. Artikeln pekar på att främst (s), varifrån många (sd)-sympatisörer kommer, måste i ord och handling börja omsätta sin egen just nu ytliga retorik i konkreta förslag och utspel som stärker just dessa väljares position.
Svensk politik innehåller alldeles för mycket navelskådare, där är (sd) bland de värsta. Men även mera etablerade politiker och partier ägnar mer kraft åt betygssystem och vab-fuskare än åt att diskutera vad det är för samhälle vi faktiskt vill ha. När det kommer till kritan handlar det givetvis inte om vilken religion eller kulturbakgrund grannen har (denne lär vi oftast känna ändå efter ett tag som en rätt hygglig prick) utan om hur vi skall skapa ett samhälle där vi känner tillit och solidaritet.
Let’s face it! Sd:s visioner och idéer i värderingsfrågor ligger närmare av vad en överväldigande andel av befolkningen anser än de etablerade partiernas vision om det ”globala, mångkulturella HBT-samhället”. Inte minst bland arbetar-väljar som oftast ligger långt till höger på den socio-kulturella skalan. Det är inte i byggbaracker och fikarummen man hittar vare sig intresse eller stöd för de kulturmarxistiska frågor som den styrande överklass-vänstern och ”social-liberalerna” driver, t.ex. radikalfeminism, massiv ”humanitär” invandring, ”mångkultur”, HBT-frågor, islamvurmande och Israel-Palestina ältande.
Sanningen är att väldigt få, om de själva får välja, vill bo i det destruktiva, etniskt splittrade samhälle som nu efterstravas där man skall tvingas bo tillsammans med människor från jordena alla hörn med vilka man inte har någon gemensam kultur/historia och inte har några gemensamma normer/värderingar/sociala koder/referensramar. Inte ens dess förespråkare vill själva i praktiken ha detta ”mångkulturella” samhälle, de isolerar sig i dyra, etniskt homogena svenska områden där man inte slipper konfronteras med problemen. Är väl bara en tidsfråga innan de dyker upp ”gated communities” där de kan sitta och förfasa sig över alla ”rasister” som har mage att klaga på utvecklingen …
Noterar att av fyra kommentarer är det bara en som träffar målet, en som handlar om det jag skrivit, och ännu viktigare: det Kajsa Ekman skrivit. Tack, Jman! Och en riktigt bra kommentar var det också. Hos övriga ser vi, bland de invandringsfrågor som inte hade något alls med det jag eller Ekis skrev att göra, några klassiska argument från små marginaliserade extremistpartier: ”Majoriteten tycker egentligen som vi gör” och ”andra vågar inte tycka som vi, för det skulle ju vara politiskt inkorrekt”. Som sagt, klassiska argument, vi har hört dem otaliga gånger förut. De brukar ofta krypa fram när det inte finns några riktiga argument att ta till.
Lille Norberg varför har Df 13% i Danmark och dess motsvarighet i Norge i mätningar över 30% medans Sd ligger runt 4% Ditt skitsnack kommer vi skratta gott åt 2010!
Jman hur skapar vi det med en enorm segregering då? Dessutom vill folk bo med sina gelikar. Men det kanske ni snillen missat?
Nedlåtande uttryck såsom ”lille…” är också väldigt lätta att ta till när argumenten tryter. Inga av de procenttal Roberth nämner visar på någon majoritet. Långt därifrån. Och förhoppningsvis segrar förnuftet även i nästa val och SD blir kvar utanför riksdagen. Noterar för övrigt att ingen SD-sympatisör ännu kommenterat det artikeln handlar om…
Den som inte har några sakargument verkar snarast vara de som försvarar rådande ordning. En betydlig bättre artikel än Kajsa Ekmans, den är både dåligt skriven och med undermålig argumentation, är sociologiprofessorn Stefan Svallfors ”Klasskamp med nya förtecken” i senaste numret av Axess. Vad Kajsa Ekman säger, men mycket sämre, är i princip samma sak. Man skall inrikta kritiken mot Sd på deras ”socio-ekonomiska” politik och inte på deras ”socio-kulturella” politik eftersom det när det gäller denna har de både har omfattande stöd och ett rejält argumentationsmässigt övertag gentemot de etablerade partierna. Dock är det tveksamt om den taktiken fungerar. Att skrämmas med ”högerspöket” är numer ganska verkningslöst, det fungerade inte mot alliansen och Sd är ju inte eller några libertarianer. Vad man föreslår är i princip den danska ”FlexiCurity”-modellen som knappast missgynnat danska arbetare och Sd:s systerparti Df är numer det parti med störst andel arbetarväljare i Danmark.
Kommentar om halal-slakt raderad eftersom den dels inte hade något alls med ämnet att göra och dels innehöll en video som jag inte vill ha i min blogg.
Bra där Norberg. Slakt i vilken form den än må vara ogillas (även om jag bara är hobby-vegetarian) dessutom: ni stollar som gillar SD och deras politik: om ”någon” nu har snott Sverige… vafan, då är ju jag kidnappad också? Och då måste jag säga att jag har drabbats av Stockholms syndrom…
Fred, kärlek och förståelse på er, vänster, höger och allt däremellan!