jump to navigation

Vart tog förnuftet vägen? 11 januari 2008

Posted by norberg in Tankar, Åsikter.
trackback

Människor kan vara ganska skrämmande ibland. Efter att ha surfat runt bland ett gäng blogginlägg som kommenterar det så kallade “Rödebymålet” känner jag att det behövs en motvikt, lite förnuft som väger upp all hets och i många fall renodlad dumhet som man möts av där ute. Vad är det då som hänt? Det man kan läsa sig till i tidningarna är att en familj under en längre tid blivit trakasserad av ett ungdomsgäng. Trakasserierna hade trappats upp och under den ödesdigra natten slog det uppenbarligen över. Gänget befann sig på den trakasserade familjens gård och familjen kände sig hotad. Den 50-årige pappan gick då och hämtade sitt gevär…

Och det är här de för mig orimliga tankarna om rätt och fel kommer in. Och för att redan här tysta några troliga kritiska ord mot detta inlägg: Nej, jag tycker inte det är rätt och bra att trakassera folk. Och nej, jag tycker inte det är fel att försvara sig mot trakasserier. Men! Den åtalade mannen sköt inte bara av de två skott han hade i geväret från början. Han stannade upp, laddade om och fortsatte sedan att skjuta. En 15-åring blev ihjälskjuten, uppenbarligen när han bad för sitt liv. En 16-åring blev svårt skadad, skjuten i ryggen, och kunde räddas av operation. Var ligger rimligheten i detta? Som sagt så tycker jag inte att det är fel att försvara sig. Men det som skett här överstiger rätt ordentligt det som kan kallas för nödvärn.

Till er som tycker att den åtalade mannen handlade helt rätt när han sköt ihjäl en 15-årig pojke och svårt skadade hans 16-årige kamrat, till er vill jag säga detta: I Sverige är det, tack och lov, många år sedan dödsstraffet avskaffades. Att det är både lagiskt och moraliskt oförsvarbart att utan rättegång avrätta någon för trakasserier och olaga intrång, det borde vem som helst med minsta lilla gnutta förnuft kunna inse. Men tydligen inte, om man ser till de attityder som visas upp i många av de blogginlägg och kommentarer som finns att läsa där ute. Som tur är så verkar det ändå finnas hopp, folk som säger emot och säger ifrån. Och tur är väl det. För ibland undrar man vart världen egentligen är på väg.

Läs mer: SvD, DN

- Oskar

Kommentarer»

1. Ted - 11 januari 2008

Kunde inte hålla med dej mer. Tack så mycket för denna motvikt till försvaret för en dåre och mördare. Min bild är att förövaren gjort sej omöjlig. Blir vansinnig när jag läser om det. Ha det så bra, vi hoppas på en rättvis framtid.

2. Flavian - 11 januari 2008

Du borde läsa mera straffrätt. Utan tvekan var situationen till en början sådan att den berättigade till nödvärnsåtgärder. Att tillgripa dödande vapen är som grundregel uppenbart oförsvarligt, men inte alltid och en förutsättning för att det inte skall vara uppenbart oförsvarligt är att man är hotad till livet eller tror sig vara det. Att skadeskjuta är på intet sätt uppebart oförsvarligt om man angrips av människor med tillhyggen, vilka uttalat dödshot.

Den intressanta frågan är om efter de första skotten nödvärnssituationen var avvärjd och om mannen som sköt förstod att den var det , eller om han i nyktert tillstånd hade begripit det.

Det är ju på intet sätt självklart att angreppet inte hade återupptagits om den unge mannen inte hade skjutits till döds och eftersom de hotat mannen och dennes familj till livet förelåg ett dödshot mot honom och hans familj.

Det är alltså tänkbart att mannen går fri från ansvar under hänvisning till nödvärnssituation.

3. Johan - 11 januari 2008

Även om 50-åringen skulle fri är hans agerande inte felfritt. Om man antar att uppgiften om att 16-åringen är skjuten i ryggen när han försökte fly är korrekt så förstår jag inte hur man ska kunna avskriva allt med hänvisning till nödvärn.

Det juridiska kommer domstolen att ordna upp. Vad man bör fråga sig är varför inte samhället gjort något tidigare. Hur kommer det sig att familjen har fått utstå så mycket under en så lång tid utan att någon myndighet agerat? Är det rimligt att en psykiskt labil person får behålla sin vapenlicens?

Sedan jag skrev http://onasut.blogspot.com/2008/01/tv-fel-gr-inte-ett-rtt.html har jag kommit på att jag missade en sak. Det enda som är rätt i den här historien är att den äntligen uppmärksammas. Men man skulle lika gärna kunna säga att det är fel att den får det först nu.

4. Flavian - 11 januari 2008

Att någon skjutits i ryggen då den skjutne befann sig i flyende, utesluter inte att skotten avlossats i nödvärn. Det handlar om vad som krävs för att avvärja ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp.

Är nödvändigt att skjuta NN i ryggen för att denne inte skall fullborda ett mord går man fri från ansvar under hänvisning till nödvärn.

5. Justitia - 11 januari 2008

Är det rimligt att åtala någon som blivit såpass trakasserad att han blivit psykiskt sjuk.
Åklagaren tar vid där pöbeln slutade.
Det var ungdomarna som drev honom till detta och allt ansvar ligger på de överlevande kompisarna.
Det är kanske dags att ungdomar lär sig att man inte kan trakassera människor utan att riskera att man driver dom till att försvara sig med våld när samhället vänder dom ryggen.
Förhoppningsvis lyckades mannen nu rädda sin son och familj från vidare trakasserier.

6. Justitia - 11 januari 2008

Är det rimligt att åtala någon som blivit såpass trakasserad att han blivit psykiskt sjuk.
Åklagaren tar vid där pöbeln slutade.
Det var ungdomarna som drev honom till detta och allt ansvar ligger på de överlevande kompisarna.
Det är kanske dags att ungdomar lär sig att man inte kan trakassera människor utan att riskera att man driver dom till att försvara sig med våld när samhället vänder dom ryggen.
Förhoppningsvis lyckades mannen nu rädda sin son och familj från vidare trakasserier.

7. Jonas - 11 januari 2008

tycker man skall lyssna på förhåret med den 50-åriga mannen innan man yttrar sig.

Han har alltså kännt sig hotad till livet, då det förekommer dödshot, är det då inte rätt att man försvarar sig?

8. destrier - 11 januari 2008

skrämda människor beteer sig inte rationellt, rädsla är en väldigt stark känsla trots allt. Det är nog få människor som kan besinna sig när de känner dödskräck. Instinker i den situationen uppmanar antingen till flykt eller till att nedkämpa hotet.

Den åtalade hade försökt få samhällets hjälp för att inte hamna i den här situationen. Den var alltså inte självförvållad. När någon rädd beslutar sig för att slåss, är det svårt för den att behärska sig -så länge de som framkallade hotet är närvarande.

Mer snälla exempel är fobi mot spindlar eller folk innuti ett brinnande hus. Om domstolen dömmer mannen för mord, eller jämställer mannen med Mattias Flink är det som att kräva att folk i ett brinnande kontor skulle vara fortsätta att vara kvar innuti och straffa folk som flydde.

9. Johan - 11 januari 2008

För en rationellt tänkande person skulle den flyende 16-åringen inte ses som ett seriöst hot. Han kan ju knappast vara i begrepp att döda någon när han försöker fly därifrån i panik efter att 15-åringen blivit skjuten till döds under vad som av vittne beskrivs som en avrättning.

En person som har intagit medicin i kombination med alkohol tar fram vapen och skjuter med avsikt att döda. Oavsett förmildrande omständigheter så är det banne mig inte rätt.

Ungjävlarnas aggerande är förkastligt och de förtjänar att straffas men det rättfärdigar inte att ta deras liv.

10. Justitia - 11 januari 2008

En trakasserad person klarar ej tänka rationellt utan handlar instinktivt för att rädda sig själv.
Att tala om vad som är rätt eller fel är inte relevant.
Polisen och samhälle måste lära sig att ta trakasserier på allvar om man vill undvika liknande händelser.

11. Johan - 11 januari 2008

10. Även om jag håller med dig i stort kan jag inte skriva under på en sådan formulering. Enbart att vara trakasserad räcker inte som ursäkt. För varje vettigt funtad person så är det instinktivt fel att döda en annan människa.

En grundinställning är att det aldrig är rätt att döda en annan människa. Om det är en nödvärnssituation, kombinationen medicin och alkohol eller psykisk sjukdom som gjort att mannen inte kan skilja på rätt och fel är upp till domstolen. Häver man ur sig att 50-åringen gjort rätt antar jag att det är känslorna som talar.

Det finns mycket att lärdom att dra av historien. Man kan ju bara hoppas att rannsakan kommer att ske. Något sånt här får inte passera obemärkt utan man måste dra lärdom och sträva för att det inte sker igen.

12. Thomas - 12 januari 2008

Personligen tycker jag att det är värre att de där ungdomarna fick fortsätta trakassera familjen utan att myndigheterna kunde göra något än att 16-åringen skottskadades. Personer som trakasserar handikappade förverkar sitt människovärde enligt min åsikt. Att 15-åringen dog är tragiskt, han verkar ju inte ha varit inblandad tidigare. I övrigt tycker jag att Per Bauns resonemang i DN är vettiga.

13. emma - 12 januari 2008

Men ta också hänsyn till mannens rädsla och panik. Då kan vad som helst hända. Då fungerar man inte rationellt. därfär skall ingen sätta sig till doms över honom, inte ens rättsväsendet!

14. Kameliadamen - 12 januari 2008

Sverige är ett skitland där man alltid tar förtryckarna parti. I USA hade ingen regerat på att man försvarar sitt hem och sin familj. Vad är det för fel med dödsstraff? Jo, folk har fällts utan 100% bevisning. Med 100% bevisning, DNA eller liknande - låt huvudena rulla!

15. Johan - 13 januari 2008

14. Bevisning till 100% är ett gränsvärde som aldrig uppnås men bortsett från det, kan du motivera varför du tycker att det är rätt att ta en annan människas liv? Är det vedergällning, individualprevention eller allmänprevention som ligger till grund?

I det här sammanhanget känns ditt påstående lite malplacerat. Menar du att någon av de inblandade i det här fallet förtjänar dödsstraff? Den enda som blivit dödad var vad jag vet inte ens anklagad för något. Förklara dig gärna! Jag vill egentligen inte gå på det språkliga men med anledning av otydligheten måste jag bara påpeka det orimliga i att 100% bevisning skulle rättfärdiga dödsstraff. Vilket brott det är frågan om är av avsevärd betydelse.

16. Patrick - 13 januari 2008

Jag kan bara hålla med. Det som skrämmer mig är alla de som utalar sig utan att ha läst på. Inte ens i USA hade han kommit undan, de två första skotten är försvarbara, faktiskt, och kan kallas nödvärn. Efter de två skotten har dock angrepp avvärjts och allt efter det är inte längre nödvärn. Att förfölja 15-åringen ett tiotal meter och avfyra ett skott på mindre än en meters avstånd kan aldrig någonsin bli nödvärn. Inte ens om vi utgår från 50-åringens uppfattning av angreppet, vilket domstolen tar hänsyn till. Alltså, vi kan inte säga hur hotad mannen känt sig.

17. Jea - 15 januari 2008

Mycket bra inlägg! Vilken makt media har egentligen och att så många människor köper den “sanningen” som förmedlas är för mig obegripligt. Och Flavian, jag undrar just om du kanske borde läsa lite mer straffrätt.