Norberg

24 timmar med spelningar, hårdrocksdansgolv och allmänt festande. Kan det bli mycket bättre? Rätt svårslaget visar det sig i alla fall vara. För mig hade det som sagt gått rätt lång tid sedan senaste finlandskryssningen, nio år om jag inte räknar helt galet. Silja Lines flotta ser exakt likadan ut nu som den gjorde då, och av förklarliga skäl så kändes inte allt lika nytt och skinande som på den tiden heller. Men det är en bisak. Vår seasidehytt var bekväm och trevlig i alla fall. Och det visade sig vara ett riktigt lyckokast att ha hamnat i allergihytt, dels eftersom både korridoren och hytten var rökfri och dels eftersom just en korridoren förmodligen var den tystaste på hela fartyget. Skönt när man skulle sova.

Fast det var ju inte för att sova som vi hade köpt våra kryssningsbiljetter (eller, det var ju lillbrorsan som köpt dem som födelsedagspresent till mig). Först och främst var det för spelningarnas skull vi var där. Av de sex utannonserade spelningarna valde vi att gå på tre stycken:

Tiamat – Tungt, ödesmättat, stämningsfullt och riktigt skönt. Tiamat är ett band jag lyssnat på sedan 1994, när Wildhoney släpptes. Sedan dess har de utvecklats en hel del och spelningen innehöll låtar från större delen av karriären. Riktigt trevligt var det hur som helst, jag har väntat länge på att få se Tiamat och mina höga förväntningar blev infriade på ett alldeles utmärkt sätt. Ett extra plus för avslutande Gaia, helt fantastisk låt. Och man fick sig ett gott skratt när en aspackad Peter Tägtgren gjorde ett inhopp på en låt. Han kunde ju knappt stå på benen, stackarn. Detta var för övrigt utannonserat som Tiamats första Sverigespelning på X antal år. Fast det får nog vara en definitionsfråga, eftersom vi redan passerat Mariehamn…

Pain – Dalarnas stolthet, Peter Tägtgren, hade ju som sagt varit aspackad under sitt gästspel med Tiamat på torsdagkvällen. Och Pain spelade redan kl 13:15 på fredagen. Så det blev en bakfyllespelning, precis som man kunde vänta sig. Pain gick upp på scen, gjorde det de skulle och gick av igen. Faktum är att spelningen var rätt tråkig, något av en besvikelse. Stora delar av tiden kändes det ungefär som när ett förband spelar, man stod bara och hoppades på att det skulle vara slut snart så att dagen kunde få fortsätta. Till Pains försvar ska det dock sägas att det spelades några riktiga pärlor, till exempel Just Hate Me som är hur skön som helst. Men men, bättre lycka nästa gång, Peter. För Pain var knappast fredagens huvudattraktion för oss. Den kom istället på nästa spelning:

Dark Tranquillity – Kryssningens avslutande spelning visade sig också bli den i särklass bästa. Att börja spela vid ungefär 14:30 dagen efter en riktigt ordentlig festkväll skulle kunna vara rätt otacksamt. Men Dark Tranquillity ägde scenen, och hela båten för den delen, totalt. De gjorde en nära nog klockren spelning, från inledande The Treason Wall till Final Resistance som avslutade spelningen. Det märktes verkligen att dessa Göteborgsgrabbar tycker att det är kul att stå på scen och att de trivs med att spela med varandra. Publikkontakten var fantastisk, särskilt sångaren Mikael Stanne och basisten Michael Nicklasson såg hela tiden till att involvera publiken i uppträdandet och visa för vems skull de var där. Ett stort plus till Stannes röst också, growlandet var perfekt rakt igenom och jag blev riktigt imponerad när han efter ungefär en timmes growl med bravur klarade av att gå över till ”vanlig” sång i refrängen till Therein. Detta kvalar faktiskt in bland de absolut bästa spelningar jag varit på, och det har hunnit bli en hel del vid det här laget. Mycket imponerande. Och jag kommer helt klart att se Dark Tranquillity igen så fort tillfälle bjuds.

Och vad hände mellan spelningarna då? Då var det bara att njuta av stämningen på kryssningen, som trots en utbrädd fylla aldrig blev hetsig eller hotfull. Alla verkade vara på ungefär samma nivå, folk var där för att ha kul och såg till att ha det också. Ett alldeles utmärkt sätt att ha kul mellan spelningarna var dansgolvet i panoramabaren. Där röjde vi på till klockan sex på morgonen till en salig blandning av det mesta man kan tänka sig när det gäller hårdare musik. Sedan var det dags att att totalt utmattad stupa i säng i hytten.

Så här efteråt är det bara att tacka Close-Up Magazine och Silja Line för en grymt skön kryssningsupplevelse. Hur kul som helst och jag hoppas på mer sådant i framtiden. Fram till dess får jag njuta av trevliga minnen och en värkande nacke…

- Oskar